Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Tolstoys dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifsgrund som icke känner till någon tid och därför
icke heller döden, det vill säga att allt mer och
mer öfverflytta jaget från det kroppsliga till det
andliga området. — — —
Ett andligt lif betyder att man ser sambandet
mellan orsak och verkan i andens värld och låter
detta samband bli bestämmande för lefvernet.
Materialisterna se icke detta samband och ta det därför
icke till ledstjärna för sina handlingar. De låta det
fysiska orsakssammanhanget vara normgifvånde, detta
sammanhang som är så komplicerat att vi aldrig äro
fullt på det klara med det, efter som hvarje verkan
är verkan af en verkan. Den yttersta grunden är
alltid af andlig natur. Detta är detsamma som
Epikte fc säger när han förebrår människorna för att
de äro mycket uppmärksamma när det gäller
företeelser i den yttre världen — saker som icke stå i
vår hand — men ouppmärksamma när det är fråga
om företeelser af inre art — företeelser som äro i
vår makt. — — —
Själen, den andliga verkligheten kan lefva antingen
så att säga i sin medelpunkt eller i sin periferi. I
det förra fallet känner den inga gränser, i det senare
fallet har den en ständig sjuklig förnimmelse af
sina gränser. Och räddningen från detta tillstånd
vinnes genom att man erkänner den materiella världens
overklighet drar sig tillbaka från gränserna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
