Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamhetsfält, utan oaflåtligt är sj^sselsatt med att
utvidga gränserna härför. Stundom vandrar hon så
långt, att hennes arbete tenderar att förlora sin
mening, och hennes rusande från och till skapar farliga
hvirfvelströmmar omkring skilda medelpunkter —
hvirfvelströmmar af själfviskhet, af högmod öfver
vunnen makt. Och dock finnes, så länge strömmens
styrka ej gått förlorad, ingen fara; hindren så väl
som det slagg, hennes verksamhet afsätter, aflägsnas,
den starka farten korrigerar sina egna misstag. Endast
då själen sofver i stagnation, vinna dess fiender en
öfvermäktig styrka, och hindren bli allt för stora för att
kunna besegras. Därför ha våra lärare varnande
inpräglat hos oss, att vi måste lefva för att arbeta,
att vi måste arbeta för att lefva; att lif och arbete
äro oskiljaktigt förbundna med hvarandra.
Det är just det karaktäristiska för lifvet, att det
ej är fullständigt i sig själf; det måste gå utom sig
själf. Dess sanning ligger i en förbindelse af det
inre och det yttre. För att lefva måste kroppen
bevara sina skilda relationer med det yttre ljuset
och den yttre luften — ej endast för att vinna
lifs-kraft, utan äfven för att manifestera densamma.
Betänk hur fullt upptagen kroppen är af sitt eget
inre arbete; hjärtslagen få ej stanna en sekund, magen,
hjärnan måste oupphörligt arbeta. Och dock är detta
ej nog; kroppen är i yttre måtto rastlöst verksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
