Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
hejda sig som världsbyggnaden, som stjärnorna, hvilkas
evigt oafbrutna rörelse aldrig låter den stanna på
samma punkt. Allenast detta korta Ögonblick är det
alltså, som det jäktande lifvets människor kunna
kalla sitt. Och det är ju i sig själft så snabbt
förflytande, att det icke kan gripas. För öfrigt få
de ju icke ens njuta utaf ögonblicket, upptagna som
de äro af allt möjligt. — — —
Somliga följer oron äfven i sysslolösheten: i sin
villa, på sin soffa, midt i ensamheten, äfven om de
dragit sig tillbaka från allt hvad människor heter,
äro de sig själfva en börda. Somligas lif bör icke
benämnas ett lif i stillhet och ro, utan ett lif i
lättjefull oro.
*
Nej, de allena och inga andra lefva i verklig ro,
som ägna sin tid åt vishetens öfning: de äro de enda
som verkligen lefva. Och de taga ej blott väl vara
på sin egen lefnadstid, de lägga älla tidsåldrars
erfarenhet till sin egen. Alla de år, som förflutit före
deras egen tid, lägga de till sitt andliga förvärf.
Alla dessa frejdade religionsstiftare, om hvilka
forntidsminnena tala, äro födda för vår skull, för oss
hafva de brutit en banad väg, om vi icke äro mer
än lofligt otacksamma. Till de härligaste andliga
ägodelar, framdragna ur mörker i ljuset, ledsagas vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
