Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
gör städse på oss ett oförlikneligt intryck. Känslan
för moralisk storhet är, Gud vare lofvad, ännu
icke utdöd hos oss. Öfver alla störtade majestät
har åtminstone detta hållit sig upprätt uti världens
aktning. Ack, hvarför skall väl vår beundran därför
uppblandas med bitter saknad? Vi skåda hän mot
densamma med samma känsla som de sjuka mot
hälsan, de landsflyktiga mot sitt fädernesland. Hemlig
smärta, tärande hemsjuka blanda sig uti vår ödmjuka
hyllning.
Hvad som i högsta grad fattas vår tid är det
djupa och trygga lugn, som själsstyrkan skänker.
Gynnade i många hänseenden äro vi svaga och fattiga
på karaktärens vägnar. Vi förefalla att vara
alldeles utblottade på moralisk styrka. Det är af denna
anledning, som vårt civiliserade samhälle stundom
synes oss likna ett af dessa präktiga fartyg, hvilka
vetenskap, konst och industri utrustat med de
underbaraste maskiner och med den kostbaraste
inredning, men hvilkas kolförråd tagit slut på det vida
hafvet. Det stolta skeppet är då blott ett vrak,
som kastas omkring, ett byte för vind och vågor.
Vi böra alltså framför allt söka förvärfva oss
tillräcklig drifkraft. — — —
Människans mål år att blifva en makt i det rättas
tjänst. — — — Att tro på lifvet är att tro, att
det är strid, uti hvilken det rätta måste segra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
