Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tebris ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
må särskilt nämnas Amonstemplet,
Ramses II:s gravtempel (Ramesseum),
de märkliga Memnonstoderna samt
Tut-anch-Amons grav, som
upptäcktes 1922.
Tebris, stad i nv. Persien. Omkring
200,000 inv. Persiens främsta handels-
och industristad (mattor, lädervaror).
Teceremoni. I Japan finnas flera
ordensliknande samfund, vilka utbildat
var sitt ceremoniel för tedrickande.
Dessa ceremonier äro ytterligt
invecklade och uppbyggda av symboliska
handlingar etc. Den mest utbredda
T. är cha-no-yu.
Teckenspråk, se Handalfabet.
Teckningsrätt, företrädesrätt till
aktieteckning, som vanligen lämnas till
förutvarande aktieägare vid
nyemission.
Teckomatorp, municipalsamhälle i v.
Skåne. 750 inv. Järnvägsknut.
Te Deum (lauda’mus), lat., ”O, Gud,
vi love dig”, efter inledningsorden
benämning på den s. k. ambrosianska
lovsången. Uttrycket T. betecknar även
tacksägelsegudstjänst.
Teetotaller [titå’utlæ], engelsk
beteckning för nykterister.
Tegel framställes av lera, som
blandas med grus, varefter blandningen,
som genom tillsats av vatten el. torr
lera erhållit lämplig konsistens,
formas för hand el. i maskin. Det
mjuka teglet torkas därefter på torkfack
i särskilda torklådor, varvid
torkningen understundom påskyndas
genom fläktar, genom tillförande av
uppvärmd luft m. m. Härefter brännes
T. i ugnar av särskild konstruktion.
Antalet tegelbruk var år 1924 i Sverige
231 med en sammanlagd förvaltnings-
och arbetarpersonal på 8,500 personer
och ett salutillverkningsvärde av 38.3
milj. kronor.
Tegelte, se Te.
Tegnér. — 1. Esaias T., 1782—1846,
skald. T., som var son till en fattig
kyrkoherde i Värmland, blev tidigt
faderlös men bereddes tillfälle till
universitetsstudier i Lund, där han blev
docent i estetik 1803. 1812 utnämndes
han till professor i grekiska, en
tjänst, som han innehade till 1824, då
han blev biskop i Växjö. Under sina
sista år led han av alltmer tilltagande
tungsinne, som tidvis övergick till
sinnessjukdom. Det verk, som
framför allt gör T. till Sveriges
nationalskald, är Fritiofs saga, ett
romantiskt epos i 24 sånger. Ämnet
hämtade han från en gammal isländsk
saga, som han fritt omdiktade. T:s
verk är visserligen en skildring från
vikingatiden, men det romantiska
inslaget träder i förgrunden och i
stället för vikingastrider göres kärleken
till huvudtema. Fritiof personifierar
det nordiska kynnet med dess
blandning av tappert övermod och vek
melankoli. 1812 invaldes T. i Götiska
förbundet, vars åskådningar han redan
förut tolkat i den patriotiska dikten
Svea. Till T:s götiska dikter hör
även den versifierade lyriska
berättelsen Axel. T. invecklades i en häftig
litterär strid med nyromantikerna, mot
vilka han riktade sina anfall bland
annat i sin Epilog vid
magisterpromotionen i Lund 1820.
Emellertid finnas många drag av
nyromantik i T:s egen alstring (Sång
till solen). Hans diktning
utmärker sig för genomskinlig klarhet och
ansluter sig i vissa avseenden till
1700-t:s litteratur och till antika
stilideal. T. skrev även dikter,
inspirerade av tidens politiska
händelser, såsom Den vaknande
örnen, där han ger uttryck åt sin
beundran för Napoleon. Tanken på ett
innerligare närmande mellan de
skandinaviska folken omfattades med
hänförelse av T. Av T:s många övriga
dikter må nämnas den på ett
glänsande språk avfattade sången Vid
Svenska akademins
femtiåra minneshögtid. Från 1818
var T. medlem av Svenska akademin.
— 2. Esaias T., f. 1843, den förres
sonson, universitetslärare, språkforskare,
professor i österländska språk
1879—1908, ledamot av Svenska akademin
1882. T. har gjort sig känd som en
synnerligen framstående språkman och
som sådan utövat ett betydande
författarskap (Om språk och
nationalitet, Språkets makt
över tanken, Om poesins
språk).
Teheran, Persiens huvudstad, s. om
Kaspiska havet, skild från detta
genom Elburskedjan. 220,000 inv.
Knutpunkt för flera karavanvägar.
Tehuantepecnäset [teoantepe’h-], den
landtunga inom Mexico, som skiljer
Mexikanska bukten från Stilla havet.
Tein, koffein*.
Teint [täng], fr., ansiktsfärg, hy.
Teinte [tängt], fr., färgskiftning,
-ton, -styrka.
Teiresias, Tiresias, en blind siare,
som förekommer i grekiska sagor bl. a.
i Oidipussagan och i Iliaden.
Teism, sammanfattande beteckning
på åskådningar, som antaga, att en
Gud finnes. Motsats: ateism.
Teje, Tora, f. 1893, skådespelerska,
anställd vid Dramatiska teatern
1911—13, vid Svenska teatern 1913—21 och
efter 1923 åter vid Dramatiska teatern.
Tejo, Tajo*.
Teknik, konstlära, inbegreppet av
reglerna för en konst el. ett hantverk;
konstfärdighet. — Tek’niker,
utövare av ett yrke (särskilt ingenjör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
