Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351:
närvaro på vanligt sätt Hytta ringarna. Reva steg
upp, vände sig mot den närmaste stranden och
f’orde en åtbörd, som om hon flyttat sin ring.
skådarne på stranden visade, att de förstodo henne,
genom att såsom tecken till ett högtidligt
bevittnande lyfta upp högra handen.
I det jag uttalade den vanliga formeln, flyttade
jag hennes ring från det finger, der jag så nyss
satt den, till ett annat; att den hade sin plats der,
angaf, att hon var en vigd hustru. Hon gjorde
det samma med mig. I detta ögonblick gick solen
ned och upphörde att liksom på spe skänka glans
åt de dimmor, som stego upp ur det fruktansvärda
bråddjupet, hvilket vi nu närmade oss med
förfarande snabbhet.
"Kyss mig, min älskade make!" sade hon, hördo’
från mina läppar det heliga namnet maka, gaf mig
ännu en outsägligt kärleksfull blick, slöt derpå
ögonen och tryckte sig intill mig, omsluten af min
a^m. Blott en lätt darrning af hennes smärta
gestalt och ett något hårdare grepp om min hand
antydde, att hon var medveten om det öde, som
inom några ögonblick skulle drabba oss. Jag höll
mina ögon fästa på hennes ansigte. Jag vågade
verkligen icke längre blicka framåt för att ej se
den förförliga afgrunden strax nedanför oss. Jag
såg hennes läppar röra sig. Det fruktansvärda
dånet, som tycktes rusa oss till mötes, tvang mig att
lägga örat tätt intill hennes läppar.
"Gud är god", voro de ord jag otydligt urskilde.
"Vi skola åter mö —"
I detta ögonblick tycktes båten hoppa högt upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
