Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’347
välbekant. "Detta blir ett ögonblick att tänka på
under den långa tiden, innan vi åter kunna få njuta
af en sådan dag till."
Vi kunde blott stanna några minuter. Reva
fick imellertid tillfälle att telefonera hem, livar vi
befunno oss, i händelse vi skulle komma for sent.
Under den kurs, jag nu måste styra för att vinna
tid, sken solen, som hastigt närmade sig horisonten,
oss rätt i ansigtet. Det var troligen af denna
anledning jag ej varseblef en omständighet, som, om
vi förr märkt den, kanske kunnat gifva oss en
möjlighet till räddning. Det var Reva, som först
lade märke dertill. Hon hade imellanåt vändt sig
om för att betrakta det ståtliga skådespelet bakom
oss, under det jag måste rikta mina blickar framåt.
"Ismar", nästan hviskade hon, "är strömdraget
för starkt för oss? Vi tyckas knappt komma framåt."
Vi voro nu kanske en engelsk mil norr om
Grand Isle. Då jag sjelf såg, att Revas iakttagelse
var riktig, blef jag ej så mycket förskräckt som
icke mer förvånad. Strömdraget måste verkligen
vara starkt för att nästan kunna motverka
hastigheten hos en båt, som kunde tillryggalägga femton
engelska mil i timmen i lugnt vatten. Att vika åt
sidan för att komma ur strömdraget skulle vålla
något dröjsmål, det var alltihop.
Följaktligen ändrade jag kursen litet och blef
nu först verkligen förskräckt. Båten tycktes knappt
hafva nog fart för att lyda rodret. Jag såg hastigt
på den mätare, som tjenade till att angifva
beloppet af den elektriska drifkraft, som kunde erhållas
ur behållaren. Jag återhöll med svårighet ett rop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
