Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. En oförutsedd upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335:
"Men", sade jag för mig sjelf, så snart den
första känslan af besinningslös liäpnad gått öfver,
"om jag är Revas stamfader, är jag icke också min
egen stamfader? Är jag icke hela ätten Diothas
stamfader?" Mitt bröst genombäfvades af en känsla
af förlåtlig stolthet vid tanken på deuna ädla ätt,
ryktbar inom hvarje litteraturens och konstens
område samt i högsta grad begåfvad med alla
qvinliga behag.
"En man får ej ingå äktenskap med sin
sondotter", säger den kanoniska lagen. Men med sin
ättling i trehundrade led och mer dertill? Var jag
icke hvad den lagen beträffar i alla afseenden en
helt annan person än den Ismar Thiusen, hvars stoft
för länge sedan försvunnit från jorden? Det var
jag, visst lika väl som Reva var en helt annan
person än Edith Alston.
Om, som jag hade alla skäl att tro, det var
Ediths åter förkroppsligade ande, som besjälade
Reva, hade jag icke oafvisliga anspråk på den,
hvilken enligt de åldriga urkundernas vittnesbörd
varit min hustru? Då denna tanke föll mig in,
syntes den mig afgörande. Jag kunde hafva uppgifvit
glädjerop. Frågan var afgjord hvad mina
betänkligheter beträffar. Det, som blott en kort stund
förut gjort mig bestört, gaf mig nu, sedt ur en
annan synpunkt, ämne-till de angenämaste
betraktelser. Jag nästan längtade efter den stund, då jag
skulle få uppenbara för henne det
tillfredsställande
faktum, att hon —
Vid denna tanke kände jag mig åter lika orolig
som förut. Hur komme Reva att se saken?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
