Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Lyckliga stunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280:
i menskliga kroppar, ännu på att genomlofva sin
pröfvotid på jorden?"
"Utom de jemförelsevis få, som efter att hafva
uppnått det bestämda måttet af moralisk
fullkomlighet hafva öfvergått till en högre lifsform", var
det svar lion allvarligt ocli nästan motvilligt gaf.
Menniskolifvets problem var för dessa menniskor
en vigtig och allvarlig, ehuru icke fruktansvärd
fråga, som om den skulle dryftas, måste behandlas
med uppriktig vördnad. Den obesvärade
obetänksamhet, hvarmed somliga af oss bruka gripa sig an
med och afgöra de vigtigaste frågor, skulle hafva
förefallit Reva och hennes samtida kanske mera
stötande än en fetisckdyrkares sällsamma upptåg,
liksom ytlig anspråksfullhet stöter mer än
uppriktig okunnighet.
"Förefaller det då verkligen otroligt", sade jag,
"att en själ, som på grund af något
undantagsförhållande är begåfvad med förmågan att påminna
sig en föregående lifsform, äfven skulle vara i stånd
att igenkänna andra, hvarmed den då kommit i
beröring?"
"Jag fattar styrkan i din slutledning",
genmälde Reva, "så mycket mer som vi tro, att eftersom
själen eger stor förmåga att gifva gestalt åt den
kropp, som tjenar henne till bostad, det är rimligt
att antaga, att de kroppar, som efter hvarandra
bebos af samma själ, hafva en viss likhet med
hvarandra. Men här stöta vi på en svårighet."
"Hvad då för svårighet?"
"Om vi antaga, att jag verkligen är en person,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
