Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Själavandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263:
och dess sannolika tillämpning på mig gjorde på
henne.
"Hvad tänker du om detta?" frågade Hulmar,
då han slog igen boken.
"Med några få förändringar skulle det kunna
vara en skildring af hvad jag sjelf upplefvat",
svarade jag ögonblickligt. Nu var tiden för en
förklaring inne, och med outsäglig lättnad såg jag
vägen banad för en sådan.
Det är möjligt, att jag sedermera hyst några
tvifvel, men i detta ögonblick trodde jag verkligen,
att Hulmar hittat på den rätta förklaringen öfver
mina märkvärdiga erfarenheter. Den var så
antaglig öch mycket mera smickrande för min
egenkärlek än den Utis gifvit mig, hvilken i sjelfva
verket var så godt som en förklaring, att jag led
af monomani, om ej af stilla vanvett.
Hulmar föreföll icke det minsta förvånad öfver,
mitt erkännande af likheten mellan mina och
Me-tis’ erfarenheter. Han nickade blott med en belåten
min, som tycktes säga: "Alldeles som jag väntade."
Reva å sin sida betraktade mig under tystnad och
med en viss vördnad. Det var en alltför sällsam
• föreställning, för att man genast skulle kunna göra
sig förtrogen dermed.
"Redan i går morse", sade Hulmar, "ingaf mig
ett af dina yttranden den öfverraskande tanken,
att du gjort samma märkvärdiga erfarenheter som
Metis. Din underbart noggranna kännedom om
lifvet och åsigterna under en så aflägsen tid, en
kännedom, som likväl ej tycktes sträcka sig bortom
en viss tidpunkt,, din jemförelsevis ringa bekant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
