Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Ismar och Reva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228:
var böjd för att retas, någonting ovanligt för
honom och ett säkert tecken till, att han var viel
särdeles godt lynne.
"Ser du", sade han till mig, "min kära dotter
är ärelysten. På sista tiden har hon hängifvit sig
åt vilda drömmar om framtida rykte. Hennes namn
skulle fortplantas till en sen efterverld i
förbindelse mod upptäckten af den nya Diothensis-arten."
"Ah, min stackars växt!" utropade Reva, till
hälften road, till hälften bestört. "Hvad har händt?"
"Din älskling är i behåll", sade Hulmar, i det
vi stego upp från bordet. "Men don lär på ett allt
annat än önskvärdt sätt • komma att skänka dig
rykte efter döden. Kusin Ismar kan säga dig hvad
farbror Aslan icke visste." Jag måste nämna, att
farbror Aslan var en auktoritet i fråga om botanik.
"Han känner min nya växt?" sade Reva med
strålande ögon.
"Den visar sig vara ett mycket gammalt och
mycket skadligt ogräs", svarade hennes far.
När han för henne upprepat, hvad jag berättat
om växten, hade vi hunnit fram till den.
"Den är så vacker", sade Reva, i det hon litet
sorgset betraktade den. "Men vi måste väl förstöra
den då, förmodar jag."
Eftersom Reva sade, att tisteln var vacker,
började jag också tycka det; emedan hon visade
intresse för den, blef jag genast angelägen oin att
rädda den planta, jag hittills ansett för ett
odrägligt ogräs. Jag föreslog derför, att vi skulle sätta
den i en tillräckligt stor balja, sedan vi noggrant
uppgräft alla rottrådar. Om man omsorgsfullt tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
