Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
att uträtta. Då lian dervid bad mig hemta honom
der om en timme ungefär, erinrade jag honom att
jag ej hade någon klocka. Han fäste då min
uppmärksamhet vid tre små visartaflor nära fotsteget.
Den ena visartaflan tillhörde en cyclometer, som
angaf det tillryggalagda afståndet; den andra var
en urtafla, indelad som jag förut beskrifvit; på den
tredje angafs hastigheten i hvarje ögonblick af en
visare, som rörde sig likt en manometer.
Aldrig skall jag glömma denna ytterst
upplif-vande åkning. Med en fart, som en häst kan
bibehålla endast en kort stund, flög jag framåt utan
afbrott eller uppehåll. Hus och träd flögo förbi;
luftdraget nästan hindrade mig från att andas. Och
ändå ingen flämtande, löddrig häst, ingen ängslig
fruktan att skada ett ädelt och dyrbart djur. Framåt
ilade min tyste gångare med oförminskad fart, till
dess urtaflan visade mig, att halfva tiden var
förfluten.
På återvägen hade jag hunnit en eller två
engelska mil från det ställe, der jag skulle träffa Utis,
då jag på något afstånd framför mig varseblef en
karriol, stående på ett sidospår. Ryttarinnan — jag
kunde se, att drägten var en ung flickas — vände
ryggen åt mig, men hennes framåtlutande ställning
visade, att hon sysslade med något under åkdonet.
Jag var litet oviss om, hvad som var mest
passande för mig, att erbjuda min hjelp eller fara
vidare, då den unga damen, som reste sig upp och
vände sig mot mig, visade sig vara Reva Diotha.
Den framåtlutande ställning, hon nyss intagit, hade
gifvit henne starkare färg och bragt hennes rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
