Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJERDE KAPITLET.
Landet.
Den sköna Reva liade stigit in i samma vagn
som Utis och jag. Trots min beundran tänkte jag
likväl med något blandade känslor på möjligheten
af ett samtal med henne. Om hon blott ville nöja
sig med att ensam föra ordet, hur gerna skulle jag
icke då lyssna! Men om hon skulle göra någon
häntydning på, hvarifrån jag kommit och hvad jag sett
— hvilket hon naturligtvis komme att göra — hvad
i all verlden skulle jag då svara? Kunde jag i
sjelfva verket säga någonting alls, utan att tyckas
hafva förlorat mitt förstånd? En vild idé föll mig
in. Jag skulle kunna spela rolen af döfstum. Men
utom det, att detta skulle försätta mig i en falsk
ställning, som det kunde blifva svårt att komma ur,
var det just ingen lysande rol. Ett ögonblicks
eftertanke öfvertygade mig också om, att det redan
var for sent; hon måste hafva sett mig samtala
med Utis.
Äfven om hon sjelf under hela samtalet
öfver-läte åt mig att spela åhörarens rol, ställde sig saken
ej mycket bättre. Med ängslan påminde jag mig
den plågsamma stund jag en gång genomlefvat,
medan en vacker dam från Boston for mig bevisat
satsen om den ömsesidiga omvändbarheten af
intighetens saklighet och saklighetens intighet.
Imellertid oroade jag mig i onödan. Knapt hade vi
stigit in i vagnen, förrän Reva varseblef en hop
fliokor af samma ålder som hon. Med ett leende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
