Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnhanteringen av överingenjör Harald Almqvist - Tackjärnstillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
HARALD ALMQVIST
Fig. 2. Längshyttans masugn 1S75
Fig. 3. Fa ger st a masugn ig 23
förbättringar införts. Den gängse typen är fortfarande Wasseralfingen-rör-
apparaten, men hava på några få järnbruk regenerativa apparater av Cow-
pertyp införts.
Införandet av de elektriska reduktionsugnarna under de sista 15 åren
bildar en epok i de svenska masugnarnas historia. Den nu gängse typen är
uppfunnen av ingeniörerna Grönwall, Lindblad och Stålhane. Den första
försöksugnen byggdes år 1909 vid Domnarfvet, sedan disponent E. J.
Ljungberg vid Stora Kopparbergs Bergslag fattat intresse för uppfinningen
och på allt sätt befordrade utvecklingen av denna ugn. Försöken där slogo
så väl ut, att Jernkontoret den 10 nov. 1909 beslöt byggandet av en större
försöksugn vid Trollhättan. Oberoende härav byggdes samtidigt vid Domn-
arfvet dess första stora ugn för 3000 kw. åren 1910 — 191 1. Sedan dess
hava inalles 15 elektrohyttor byggts i Sverige, varav de största anlägg-
ningarna äro utförda vid Domnarfvet och Hagfors, vardera med 5 ugnar.
Domnarfvets ugnar utnyttja c:a 6.000 kw. pr enhet, under det att Hagfors-
anläggningen är byggd för 3.000/3.500 kw. pr ugn. En sektion genom
Domnarfvets elektrohyttanläggning framgår av fig. 4. Träkolsförbruknin-
gen vid dessa ugnar är c:a 23 hl. pr ton tackjärn, under det kolförbruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
