Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gruvdrift gemensamt av ingenjör Gustaf Bring och disponent Hj. Eriksson - II. Sovring och anrikning - Brikettering och sintring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G RU V D R 1 F T 63
trummans rotation växelvis genom automatisk omkastning av en ventil för
sugningen från en luftpump eller trycket från en luftkompressor. Den lägst
liggande delen av trumman är nedsänkt i ett tråg eller ho, till vilken sligen
dier det slam, som skall avvattnas, ledes. Det fack i trumman, som för till-
fället är nedsänkt i tråget, är alltid utsatt för vacuum, varför ett lager av
slig fäster på silduken. Under trummans rotation fortsätter sugningen och
därmed avvattningen, tills sligkakan passerat centrum. Sugningen över-
går nu automatiskt till tryck, varvid kakan släpper och borttransporteras i
vagnar eller med mekaniska transportörer. Dessa filter hava fått mycket
stor användning utomlands, men då anläggningen ställer sig dyr, äro de
knappast lämpade för annat än värdefullare malmer.
BRIKETTERING OCH SINTRING
L)e från anrikningen erhållna sligerna, som alltså bestå av fin pulvriserad
malm, äro mindre lämpliga för hyttprocesserna, särskilt då för malmens
smältning schaktugnar måste användas. Detta har också föranlett att man
fått övergå till andra ugnstyper t. ex. vid kopparsmältning, där stora flam-
ugnar kommit i bruk för smältning av sliger. Vid sådana malmer, där
schaktugnen ej kunnat ersättas, har man sett sig nödsakad att återföra
malmen i styckeform genom brikettering eller på senare tid genom sligens
upphettning till sintring. Detta har t. ex. varit nödvändigt vid järnmalms-
slig, som vanligen är mycket fmpulvriserad — ofta under 0.15 mm. — och
därför går dåligt i masugnen.
Brikettering, som består däri, att materialet utsattes för starkt tryck,
torde först hava införts för brännmaterialier såsom brunkol och stenkols-
stybb. År 1863 synes den första brikettpressen för brunkol hava kommit i
drift i Tyskland, och sedan dess hava ett stort antal presstyper sett dagen.
Bränslebriketter hålla väl tillsammans även utan bindemedel. Vid malmer
ställer sig saken betydligt svårare, varför en mångfald olika bindemedel
föreslagits och försökts med växlande framgång. I Sverige uppstod i sam-
band med järnmalmsanrikningens införande omkring 1900 även ett starkt
behov av en lämplig briketteringsmetod. Saken löstes på ett tillfredsställande
sätt av den svenske ingenjören Gröndal vid Pitkäranta i Finland. Gröndal
briketterade slig med 6—8 % vatten utan tillsats av bindemedel i en tegel-
press. Briketterna staplades på kant i 3 varv över varandra å vagnar,
klädda med eldfast tegel och infördes i en kanalugn, där de successivt ut-
sattes för en temperatur av upp till 1200 grader. Magnetit och kvarvarande
bergarter sintra därvid, så att briketterna hålla tillsammans. Samtidigt av-
lägsnas i malmen befintligt svavel genom förbränning och magnetiten upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
