Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Till kännedomen om de finska folksstammarnes raskarakter. Bidrag samlade af Christian Lovén, Erik Nordenson och Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlagda brott ej lära vara alldeles sällsynta. Han är i hög grad
fatalist och nöjd med litet; ja han uthärdar svåra lidanden och
försakelser med en beundransvärd ståndaktighet och tålighet. Fastän
trög är han synnerligen ihärdig i arbete, och envis som han är,
släpper han ej sitt tag, så länge han ser någon möjlighet. Han är
hjelpsam mot sin nästa och gästfri, om han blir rätt och vänligt
behandlad. Han är i det hela bottenredlig. Han är trofast, om han
ock ej utgjuter sig i ömhetsbetygelser, utan hällre visar dem i
handling än i ord och åthäfvor, liksom han i allmänhet aldrig uttrycker
sig superlativt och positivt, utan i en försigtig, reserverad form.
Hvad öfriga psykiska anlag beträffar, är han ej hastig, men säker i
fattningsförmåga, grundlig, penetrerande sitt ämne långsamt men väl;
han är ej musikalisk, ej poetisk (åtminstone ej skapande i dessa
riktningar); man hör honom sällan eller aldrig sjunga.
Den tavastländska typen är således, med sina många goda
psykiska egenskaper, i allmänhet till det yttre ej vacker eller
intagande; man finner åtminstone mycket sällan individer, som kunna
efter våra vanliga skönhetsprinciper kallas så. Detta gäller ej blott
männen, utan äfven qvinnorna; dessa senare hafva i allmänhet något
mindre kantiga, mera rundade ansigten, men individer som kunde
kallas »skönheter» äro ytterst sällsynta bland dem, åtminstone hafva
vi bland de tusenden, som kommit under våra ögon, ej funnit någon
sådan. Om således denna tavastländska ras ej utmärker sig genom
yttre fägring, eger den dock, genom sin kropps- såväl som sin
själsseghet, sin ihärdighet och sin begrundande natur, karaktersdrag
som göra den till en kraftig ras, hvilken väl bör kunna bestå i
kampen för tillvaron, om den ock icke eger tendenser att utbreda
sig på andras område, utan är nöjd med sitt. Den är derjemte i
det hela fruktsam; i afseende på den sexuela moralen är den
emellertid ej just nogräknad, snarare slapp. I allmänhet kan man säga,
att i hela den psykiska sferen den fatalistiska åskådningen gör sig
gällande.
Den karelska, som är återgifven i bild 2, 5, 6, 8, utmärker sig
genom följande drag:
Kroppsväxt mindre stark än tavastländingens, ej så axelbred
och bredlagd, ej knubbig och groflemmad, utan mera smärt och af
vackrare proportioner, oftast af mer än medellängd, talrikt
företeende ansenligt långa individer.
Hull tämligen fast, ej ofta visande disposition för fetma,
snarare för magerhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
