Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flykter, beskrifves hon i en »avviso» till hertigen af
Parma såsom »grassa, bianca, rossa e giubbilante del
suo ritorno» — frodig, hvit och röd och full af jubel
öfver att vara återkommen.
I det rymliga palatset vid högra Tuberstranden
med sin stora trädgård gick drottning Kristina nu åldern
till mötes. Den manhaftiga amazonen med de skarpa
dragen blef småningom en liten fet gumma. Romarna
hade stillat sin nyfikenhet, och hon var nu icke längre
till den grad som i början medelpunkten för skvallret
i det påfliga Rom. Men glömd var hon ingalunda,
därför drog hon själf försorg. Hos Kristina var det
aldrig hvardagslag; än var det fejd, stundom nästan
»å couteau tiré», mellan henne och hennes romerska
omgifning; än var det solsken och uppsluppet
karne-valslif. Än skildrades hon i samtida romares
anteckningar såsom en Guds straffdom öfver Alexander VII:
såsom de förnämsta olyckorna under hans regering
nämnas pesten och »la baldanza della regina»,
drottningens förmätna anspråk. Än höjdes hon till skyarna
af de skalder och lärda, som hon upptog i sina
akademier. Hennes hus blef ett »sånggudinnornas och
vishetens tempel», skref en samtida. Andra nämnde
henne »sitt köns högsta prydnad», »den nya Sappho»,
»den tionde af sånggudinnorna». Samtidigt spriddes
smædeskrifter och karikatyrer af hvarjehanda slag. Ännu
kort före sin död låg Kristina, som bekant, i en
långvarig och bitter tvist med påfven Innocentius XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
