Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik / 150 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

exceptionellt goda egenskaper, vilka kunna
innehållas även vid produktion i stor skala. Det är bl. a.
flera japanska forskare, som verksamt bidragit till
utveckling och kännedom om dessa legeringar.
Legeringarna tillhöra den grupp, som erhåller det inre
spänningstillståndet genom heterogen utskiljning i
korngränserna, vilket medför en struktur, som i
magnetiskt avseende är mycket stabil och inom vida
gränser oberoende av temperatur och tid. Stålen
legeras här med aluminium och nickel, i några fall
även med smärre kvantiteter kobolt, krom, wolfram
eller titan. De karakteriseras av ovanligt hög
koercitivkraft och hög remanens samt tyvärr även enorm
mekanisk hårdhet. Den senare är t. o. m. sådan, att
materialet kan praktiskt taget endast gjutas och
därefter bearbetas genom slipning, vilket medför en viss
begränsning i formgivningen. I följande tab. III har
sammanställts data på några viktigare material för
permanenta magneter.

Tab. III. Material för permanenta magneter.
Material	Sammansättning viktsprocent	Hc örsted	Br gauss	(B᛫H)max•10–4
Kolstål	1,1 C; 0,1 V	22	10 300	11,1
Wolfram	0,7 C; 5,5 W	68	10 800	36
Krom	1,0 C; 4 Cr; 1,0 W	64	10 400	34
Kobolt	1,0 C: 34 Co; 3 Mo	243	9 330	100
Nickel-aluminium	25 Ni; 14 Al	448	6 020	116
Kobolt-nickel-aluminium-titan	27,2 Co; 17,7 Ni; 6,7 Ti; 3,7 Al	785	7 150	203

Fig. 3 visar exempel på två ringinduktorer för
samma effekt, den större med wolfram- och den
mindre med koboltmagneter. Slutligen återfinnes på
fig. 4 ett par konstruktioner, innehållande
nickelaluminiummagneter: den högra ett system för
elektrodynamisk högtalare och den vänstra ett polariserat
telegrafrelä.

Genom dessa sista högvärdiga magnetiska material
har tekniken fått mycket goda resurser att inom
begränsat utrymme koncentrera hög magnetisk energi.
Svårigheterna med formgivningen av de extremt
hårda magnetstålen, t. e. nickelaluminium, synes f. ö.
till viss grad kunna avhjälpas genom ett speciellt
förfarande. Man har då tillämpat samma princip för att
få mekanisk hållfasthet som vid järnpulverkärnorna,
nämligen att gå ut från pulvriserat material, tillsätta
bindemedel och sedan pressa blandningen under högt
tryck. På så sätt tillverkade magnetiska formdelar
ha ett kvalitetstal upp till ca 60 • 40⁴. Det måste ju
anses vara en elegant tillämpning av pulvertekniken,
att konstruktivt klara formgivningen av ett i och för
sig hårt material. På laboratoriestadiet befinna sig
ännu magnetmaterial med ännu bättre egenskaper än
vad tab. III ovan anger. Det gäller närmast magneter
av huvudsakligen pressad järnoxid, alltså ett icke
metalliskt material, vilka framställts av japanska
forskare. Frågan är dock om överhuvud taget
återstår mycket att förbättra på själva kvalitetstalet, ty
enligt vissa metallforskare kan detta knappast höjas
nämnvärt utöver de hittills uppnådda extremvärdena.

En axplockning bland tekniska nyheter på årets
radioutställning i Berlin.

Fig. 1. Översikt över Telefunkens televisionssändare.

Fig. 2. Studion med elektronkameran t. h.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>