Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och helsen till min dotter, den rosenknopp,
i lugn, som det sig höfdes, har hon växt opp;
omhägnen henne, låten ej stormen komma
och fästa i sin hjelmhatt min späda blomma.
På dig, o Helge, lägger jag fadrens sorg,
o älska som en dotter min Ingeborg.
Tvång retar ädelt sinne, men saktmod leder
båd man och qvinna, Helge, till rätt och heder. —
Men läggen oss, I Söner, i högar två,
på hvar sin sida fjärden vid bölja blå;
ty hennes sång är ljuflig ännu för Anden,
och som ett Drapa klinga dess slag vid stranden.
När månen strör kring bergen sitt bleka sken
och midnattsdaggen faller på Bautasten,
då sitta vi, o Thorsten, på högar runda,
och språka öfver vattnet om ting som stunda.
Och nu, farväl I söner! Gån mer ej hit,
vår gång är till Allfader, vi längta dit,
liksom till hafvet längtar den trötte floden,
men Frej välsigne Eder, och Thor och Oden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
