Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
BKOKIGT.
Huru tydligt står icke denna bild af tygellös
förtviflan för henne just nu, huru hon kastade sig
ned på den fuktiga marken med ansigtet i
händerna och gaf fritt och ohejdadt lopp åt sin
barnsliga harm — alldeles som hon gjorde nyss...
Nyss — ja, men detta var då också något belt
annat. — Något belt annat? Ja, hvad var det nu
igen? ...
Och åter sjunker hon djupt i tankar . .. Men
så småningom ljusna dragen, liksom då sol går
upp i öster, spänningen försvinner och ögat får lif.
En tanke har vaknat. Ut till Hugo och säga
honom den!
Tårarne ha torkat fast på kinden, och håret
står som en skv kring hennes ansigte. Med lätta
fjät dansar hon åstad, — genom salongen och
matsalen till Hugos rum. Dörren står på glänt,
och lampan är tänd derinne. Hugo sitter vid
skrif-bordet framför sina stora räkenskapsböcker, men
han arbetar icke; med hakan stödd i handen stirrar
han in i lampskenet med ett nedtryckt, bedröfvadt
uttryck i sitt. öppna ansigte.
Nu slår Berta armarne kring hans hals och
kysser honom, eldigt som en gång förr — tör så
länge sedan, och hviskar:
»Hugo, min egen älskade Hugo — förlåt mig!»
Han betraktar henne häpen. Det är ju hans
gamla Berta, hans »kärleks Berta» med de lindrande
ögonen och det solvarma leendet, och han utbrister
ofrivilligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
