Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHET.
199
Hon kunde icke längre uthärda alla dessa
tankar, som stormade in på henne. Hon reste sig
häftigt, kastade arbetet ifrån sig, slog båda
händerna för sitt ansigte och sprang mot dörren.
Hugo såg förskräckt upp från sin bok. »Hvad
fattas clig, Berta! Stanna! — Säg, hvad fattas dig?»
Men hon var redan borta, han skyndade efter
henne, men fann sängkammardörren riglad innanför.
I sängkammaren stannade hon icke, hon visste,
att han skulle knacka på dörren, ropa hennes
namn och bedja att bli insläpt, och det ville hon
icke höra. Innanför sängkammaren låg ett litet
kabinett, inredt så smakfullt, varmt och nätt af
Hugo sjelf under tiden före bröllopet under rosiga
drömmar om all den lycka han gick till mötes.
Det hade namn af fruns kabinett, de unga sjelfva
kallade denna fridlysta vrå sin kärleks paradis.
Hit hade Hugo samlat allt, hvad ban visste hon
tyckte bäst om: böcker, blommor, taflor, en liten
gungstol framför kakelugnen, mjuka mattor och en
liten soffa för två. Härinne hade de tillbragt sina
lyckligaste stunder, i den lilla soffan hand i hand,
glömmande hela verlden för hvarandra. Här hade
de hviskat till hvarandra, att lifvet var skönare,
än de i sina djerfvaste drömmar anat. Stormar
fingo rasa, och oväder bryta lös derutanför, hit in
till dem skulle icke sorg och klagan tränga, ty de
skulle möta allt i gemensam kärlek och gemensam
sträfvan...
Ett obestämdt medvetande om allt detta
före-sväfvade Berta, då hon sakta öppnade den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
