Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN .tULBILD.
171
Detta lär vara en gammal vermländsk julsed,
hvars ursprung jag likväl ej känner.
Under tiden pågår »doppningen» med ifrigt
intresse. Hvar och en kastar sin brödskifva i
grytan, och barnens fantasi är genast färdig att
se båtar i en sjö, som gå från ena stranden till
den andra, göra sammanstötningar och till sist,
då de mättade af flott äro nära att sjunka, fiskas
upp under skratt och jubel.
Denna mäktiga anrättning nedsköljes med vin
och bakelse, och så är julmiddagen till ända och
den korta vinterskymningen är öfver oss.
Några timmar ännu — och ändtligen är
aftonen inne.
Granen, som fått offra sitt ostörda frihetslif i
fjellskogen för att några timmar glädja de små
menniskobarnen, står smyckad med ljus och
blommor och alla de prydnader och läckerheter, som
kunna uttänkas och åstadkommas i en aflägsen
skogsbygd. På barnens julbord tindra de
hemstöpta grenljusen, ett för hvar och en af de små,
bockar och grisar, som funnit sitt upphof i
bagarstugan, se sig med stora korint ögon förvånade
omkring bland sina kamrater från köpstaden, och
ett kompani soldater tågar med stoisk likgiltighet
fram mellan högar af äpplen och nötter.
Nu spelar farbror upp en marsch, dörrarna
slås upp och barnen, som i otålig väntan fördrifvit
tiden i barnkammaren, der tjenstflickorna berättat
sagor för dem, tåga in i högtidlig ordning. Ett
ögonblick bländas de af ljusskenet, så se de sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
