Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
BKOKIGT.
icke hjelpas — hon skulle ändå bli hans; just
derför att hon var så fin älskade han henne och
beundrade henne. Han skulle arbeta — arbeta
som en slaf både dag och natt för att hon alltid
skulle få vara det.
Han kunde icke tänka sig henne annorlunda
än just så — i den lilla nätta drägten, det
nystärkta hvita förklädet med spetsar och broderier,
den hvita halsduken och de vårdade händerna.
Och detta upprepade han för henne gång efter
annan, sedan hon lofvat bli hans hustru och han
genom att på ett halft år icke smaka rusdrycker
lugnat hennes farhågor med afseende på framtiden.
1 staden hade Karl Johan under några
månader lärt finskomakeri, så att ban nu kunde
tillfredsställa äfven fröknarne och ortens öfriga
herr-skaper med afseende på elegant fotbeklädnad och
allt tycktes så lofvande för det unga paret., då de
ett år derefter flyttade in i det lilla
arbetarhemmet, som välvilligt försetts med mer än det
nödvändigaste af Malins vänner och gynnare på
herrgården.
Allt. var solsken och lycka i det lilla
hemmet, och Malin tvättade och strök sina hvita
förkläden, medan kaffekokaren och potatispannan
puttrade. Karl Johan arbetade och sjöng i kapp
med kanariefogeln i fönstret och nickade bort till
Malin, hvars händer — litet mindre vårdade än
förr — skötte virknålen med samma skicklighet.
Huru nätt och fin hon var — hans Malin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
