Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
BKOKIGT.
Ett par våta och trasiga skor hade han tagit
af sig och stält vid spiseln och lindat en gammal
sjal kring sina fötter.
Énformigt och tonlöst frammumlade han stycke
efter stycke och de många bibelspråken, men
afbröt sig litet emellan för att lyssna — han hörde
dock intet utom vindens sorgliga tjut kring
knutarne. Hans ansigte var litet, magert och gulblekt,
men dragen voro fina och uttrycket lidande, hälften
bittert — hälften mildt.
»Kommer icke mamma snart?» ljöd det
missmodigt från byltet i sängen. »Har du ingen eld?
— Jag fryser —- och hungrig är jag också.»
»Ligg stilla, snälla Wille, så att du icke väcker
lilTStina, vi ha ingen mjölk åt henne mer. Mor
kommer väl snart, och då få vi nog både eld och
mat.»
Den äldre brodern sade detta halfhviskande,
men det tycktes icke mycket lugna den andre, som
ruskade på sig och fortfor att. mumla: »Jag fryser».
Herman, så hette den äldre, reste sig sakta,
tog själen, som han haft om sina fötter, och svepte
den kring broderns axlar och hufvud, så att blott
den lilla trubbnäsan och ett öga skymtade fram. —
Den sexårige Wille var den olyckliga familjens
olycksbarn.
Med honom hade olyckan blifvit bofast i huset,
sade fadern i stunder af modlös förtviflan.
Han visste väl, att det var han och icke
barnet, som var skulden till deras elände, men det
ville han icke erkänna, och så skyllde han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
