Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
BKOKIGT.
Sakta sjönk hon ned på knä vid soffan och
famlade efter orden till en bön. Det var så länge
nu, sedan hon bad. Han hade ju sagt, att det var
blott de fega och svaga, som behöfde tron pä en
gud, som griper in i våra små, för det stora
oändliga så betydelselösa sorger. Och hon hade svarat,
att kon var stark — det var då, när hon hvilade
sitt hufvud mot hans bröst och kände sig fast
omsluten af hans arm. Men nu var hon icke
stark — hon ropade efter en gud.
9.
Ett år har gått till ända.
Det är åter en kort, solig högsommar i fjellen.
Granskogen sätter nya, ljusgröna skott, axen fyllas
på fälten, bofinkar och trastar komma på ett kort.
besök.
Men Ove kommer icke. Han håller troget sitt
mål för ögonen. Hvarken den torra stadsluften,
de glödheta gatorna eller tanken på en längtande
fästmö uppe i den friska norden kunde locka
honom från Stockholm.
Och Linda hoppades det knappast. Det hade
kommit en slö, liknöjd ro öfver henne, sedan hon
en lång tid kämpat med sin våldsamma längtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
