Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
41
Ack, att Linda aldrig hade glömt detta, ack,
att hon alltid hållit sin lilla hand på den stolta
nacken, så hade kanske den starke mannen bättre
beskyddat henne! Men sömngångerskan förstår
icke att skydda sig mot faran — som hon icke
anar. Och Linda var en sömngångerska, hennes
erfarenhet var bara drömmar.
Ända tills nu.
Nu trängde lifvet sig på henne. Det var lifvet,
som pulserade i varma strömmar genom hennes
ådror, det var lifvet, som tvang henne att
granskande pröfva värdet af hvarje muskel af den
älskades kropp, och som jublade, då hon fann
honom stark och skön.
Ty det betydde, att han kunde gifva henne
kärlek och bröd. Och kärlek och bröd, det är
lifskampens mål, den som eger det är segraren,
den lycklige och den starke.
Men Linda förstod icke ännu detta, och hon
gjorde sig icke reda för, hvad hennes känslas
sakta stigande och fallande svallvågor hade att
betyda, hon skulle icke kunnat tolka deras
hemlighetsfulla hviskningar, det var blott aningens
försmak af en sällhet, som var henne förbehållen; —
om hon kunde fasthålla skuggan af en skugga,
om hennes själ kunde famna hans.
Ja, att nå den älskades själ, det är detta
kärleken tycker sig vilja, det är den hon vill fånga
på den älskades läppar, det är den hon vill
frampressa ur sin älsklings bröst och sammansmälta
med sin egen under innerliga famntag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
