Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få ål. Och det blev en storm som varade ett par dagar,
den värsta i mannaminne.
En morgon kom Agust med andan i halsen
störtande hem till mig.
— Bed far din, att du får följa med mig till Eksjö
i morgon. Vi ska resa dit och sälja ål för tusen
riksdaler. Nu springer jag och hämtar Kalle och Emil.
Och han försvann flämtande.
På kvällen träffades vi vid gården och Agust
öppnade högtidligt ålkistan. Så mycket ål hade jag aldrig
sett på en gång. Det var ett myller av stora och små
slingrande ålar. Man såg icke kistans botten för ål.
— Det är torgdag i morgon och det kommer
uppköpare från långa håll. Vi tar hästen och dyngåket
och lassar på ålen och far in till stån. Det här räcker
till tie linor. Vi reser i dagningen så att vi är på
torget i god tid.
Vi samlades långt före dagningen ty det var nog så
besvärligt att rensa dyngåket och inreda det till bostad
åt den stora fiskfångsten. Och lätt var det inte heller
att få dit ålen, men efter ett par timmars svettigt
arbete voro vi äntligen färdiga.
Den nyköpta, eldiga unghästen spändes för med
förenade ansträngningar, och det bar i väg. Det var
ingen landsväg utan en smal, stenig och backig
byväg. En mil hade vi att köra.
Men vi hade icke kommit längre än till Hareryd,
då det hände. Ur diket reser sig Muffa-Lotta, käringen
som såg ut som ett troll och talade ett språk som ingen
begrep, ty hon hade fel i gommen. Hon skrek något
och viftade. Hon ville väl åka.
Unghästen skenade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
