Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så småningom kom matbudet. Vi pojkar kastade
oss över kvarlevorna och gingo över bordet som
Egyptens gräshoppor. Sen skulle det dansas och alla
samlades på logen. Pojkarna började bjuda varandra på
snus och jag ville icke vara sämre. Men min fina
dosa, morfars vackra silverdosa, var borta!
Jag blev kall över hela kroppen.
Jag ville gråta, men jag var ju karl, visserligen utan
dosa, men med en karls alla egenskaper för övrigt.
Jag smet från bröllopsfesten och rusade hem, berättade
alltsammans för min mor och fick inga förebråelser,
men endast en lugn och allvarlig befallning: — Du
har tagit dosan utan lov. Gå tillbaka och tag reda på
dosan, där du tappat den!
Skamsen och förtvivlad smög jag genom skogen
tillbaka till bröllopsgården, vände mig till Agust och
klagade min nöd.
— Där sir du! Vi kunde ha sålt dosan till gullsmen
i stan, så hade vi haft linan, din dumbom! Själv göra
och själv ha. Men det ä klart att du har tappat dosan
på höskullen och lika gärna kan du försöka ta reda
på en knappnål i Ekebergsängen. Dosan kommer i
en komage i vinter, och där smälter hon.
Höskullen — ja, naturligtvis hade dosan ramlat ur
byxfickan när jag gungade mig upp i höet. Där måste
jag söka. Men det var som att ta reda på ett särskilt
bestämt sandkorn i sjön.
På logen dansades och skrattades, medan jag med
förtvivlan i hjärtat trängde mig mellan paren för att
klättra upp på höskullen, som nu låg i
sommarkvällsskymningens dunkel. Och om jag velat låna en lykta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
