- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
179

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Lappland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tam ren som gick omkring och betade strax bredvid.
Jag uttryckte min förvåning över att renen icke var
med i någon hjord.

— Nej, det finns renar som äro enslingar och icke
äro som andra renar. De bli litet konstiga. Den här
följer aldrig med någon hjord utan håller sig här
sedan två år. Han har blivit sådan bara — — —

Naturligtvis fick jag detta i översättning, ty mitt
finska ordförråd börjar bli beklagligt litet.

På kvällen kommo vi till Soppero och åto middag
i gästgivargården. Härlig salt sik och naturligtvis
renkött och pannkaka. I alltför korta sängar somnade
vi efter en kaffeorgie med tre finnar. Då jag yttrade
en önskan att få ligga på golvet, svarade värdinnan
att när maaherra Bergström kunnat ligga i en
sådan säng som min utan att klaga, borde den kunna
passa för mig också. Jag klagade icke, men sov
dåligt. Vi skulle resa i dagningen, men jag var
färdigklädd långt förut. Jag roade mig med att närmare
studera rummet. På väggen hängde ett vackert naivt
porträtt av Johan Raattamaa, læstadianismens mest
vördade apostel i dessa trakter. Och på en byrå
stod en bröstbild i glasgjutning av Oscar II, ett
fruktansvärt minne från Stockholmsutställningen 1897.
Den användes av resande att dricka ur, ty den var icke
massiv och rymde en lagom sup i sitt inre. Begreppet
veneration är beroende av latituden.

Nu gick vägen genom skog, över myrar och höjde
sig, ty vi nalkades fjälltrakter. Tulasvaara låg
bländande vitt i morgonsolen och jag började fundera
över min försumlighet att icke ta med snöglasögon.
Mäntyvaara och Kuormakka fjäll lyste och ur snön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free