- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
118

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland Revolutionärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

persöner ur fosterlandsförrädarens omgivning och satt nu
efter att ha tillfrisknat från sina sår som livstidsfånge
i ett av Helsingfors’ fängelser, räddad åt livet genom
sin försvarsadvokats beundransvärda energi och
politiska klokhet, men åt ett liv som för en ung
frihets- och fosterlandsvän måste te sig värre än döden.

Men — efter några veckor gick genom pressen
den högst uppseendeväckande underrättelsen att
mördaren lyckats rymma. Hela Europa förvånade sig över
att Ryssland ej bättre övervakat att en så dyrbar fågel
hölls kvar i sin bur. De mest energiska efterspaningar
företogos men utan resultat. Några veckor gingo och
sinnena kommo åter i jämvikt. Man hade nästan glömt
hela historien eller trodde åtminstone att brottslingen
för länge sedan var i säkerhet. Till och med jag
trodde det, tills jag fick mitt helsingforstelegram.

*



Mycket tidigt den angivna dagen började jag studera
horisonten med min zeisskikare. Men jag spanade
förgäves. För var timme steg min spänning och när
kvällsmörkret kom utan att något hänt höll jag på
att explodera. Jag var uppe i daggryningen nästa
morgon och undersökte från utkiken havet ända från
Märkets och Understens fyrar till Simpnäsklubben. Men
ingen båt syntes till. Kunde flykten ha misslyckats?
Den möjligheten fanns ju i rikt procenttal. Jag kunde
inte sitta stilla av nervositet. Dagen gick och kvällen
kom. Vädret var ju det bästa, vinden gynnsam — alltså
måste något ha hänt, och jag kunde ingenting göra.
Jag resignerade alltså. Men jag tänkte samtidigt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free