- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
54

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Box

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskilt försummat hans ämnen. Vi voro värda
underbetyg och C i flit, men han skulle låta nåd gå för rätt,
ehuru det egentligen stred mot hans samvete, men han
gjorde det för våra stackars föräldrars skull, vilka nog
icke anade, vad för rötägg de bragt till världen.

Vi stodo förvånade, ledsna och förstummade. Hela
klassen mumlade dovt, ty den stod mangrant på vår
sida. Han blev ännu ursinnigare och avslutade
lektionen under raseri, ett fullkomligt patologiskt utbrott.

Vi fingo icke de betyg vi förtjänade och beslöto att
hämnas.

Vi sammanträdde och smidde ränker och uppgjorde
en plan, som i vårt tycke var storartad. Adjunkten X.
bodde i en gammal gård från början av 1700-talet, en
mörk och ogästvänlig lya, som vi tyckte passa honom
utmärkt. Den bestod av de mest labyrintiska krokar,
hörn och krypin och var naturligtvis i saknad av all
belysning, en på den tiden mycket vanlig brist.
Elektriska ringklockor funnos icke då utan X. hade en
gammaldags av järntråd med högt sittande handtag,
vilken satt på den mot gården vettande ytterdörren.

Det var en kolsvart regnig decemberkväll. Adjunkten
X. satt och rättade krior och tog sig då och då en
klunk toddy. Han njöt, ju större bockar han ansåg
sig kunna sätta i marginalerna.

Plötsligt ringde det ursinnigt. X. gick igenom sin
förstuga och låste upp, men ingen syntes. Han ropade
ut i mörkret, men ingen svarade. »Ett dåligt skämt»,
tänkte han och återvände till arbetet. Han hade
knappast satt sig vid skrivbordet förrän samma ilskna
ringning upprepades. X. smög sig ljudlöst ut till dörren
och öppnade den så hastigt han kunde. Ringningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free