Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostvart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter någon stund får jag rodret. Skummet ur och
vi segla som bland molnen. Under bommen lyser
då och då en regnbåges ena brofäste för ett ögonblick
tills vi sjunka i vågdalen och brottet väsande rullar
sydvart. Men i oljekläder och sydväst reder man sig
om också sjöarna gå gröna över däcket från för till
akter.
Jag tänker på Fridolin, som vi lämnade i Vaxholm,
Fridolin, »han som går på akademin», som en
stockholmsvaktmästare historiskt nog uttryckte sig. Han
borde ha följt med, ty här kan fantasin forma sig.
»Odjur, som gå rytande i havets vilda svaj.»
Men nu tål Mejt mera segel, och vi ämna sticka
ut ett rev. Våra bägge gastar komma i arbete.
Håll er fast, pojkar!
Skutan dyker från kam i dal, kränger och suckar,
står på ända över de väldiga sjöarna och vattnet
ryker över bogen, då vi passera brotten.
Håll er fast, pojkar!
Jag kommer ihåg lille Rudy i Andersens saga om
Isjungfrun, hur lille Rudy lärde sig klättra av
kvarnkatten.
»Tro att du inte faller, så faller du inte!»
Och när jag kryper fram över däcket för att hjälpa
till vid fallena, märker jag, att det går nog, fast jag inte
stått på ett däck på tre kvarts år, och inbillar mig, att
jag nog skall kunna mjuka upp knälederna på den
här resan. Leve havet!
Men nu är svenska landet längesedan försvunnet och
vi falla av under Ekerön och Kobbaklintarna. Solen
strålar varm och välvillig, sjön börjar lägga sig, och
snart få vi sticka ut de återstående reven. För fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
