Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En husar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å, han ä ute å driver i skogen som vanligt,
svarade hustrun. Eller också ä han nere vid stationen
å hjälper te mä något arbete. Si, julamaten ä slut,
gunås så visst, så dä behövs lite å fylla magarna mä
på de här usslingarna!
Och hon gjorde en gest mot ungarna.
— Men sitt ner å vänta! Han kanske kommer snart.
I kan la vänta lite, när I har gjort er besvär å gå så
långt.
Hon sopade en stol ren med förklädet.
— Nej, han ä inte ofta hemma, Lans, han ä mest
i skogen å går ätter fågel å hare, han ä mer jägare
än skräddare, för den delen! Men nu har han inte
varit ute på länge för vi har ju haft mat ordentligt
ifrån rusthållarna. Dä blir inte så lite ifrån sex bönder,
bröd, ister å fem marker fläsk ifrån varje! Men dä
finns ju ingen botten i ungarna, di stackarna! Å lite
roligt ska dom ju ha när dä ä jul, så inte missunnar
ja dom, för den delen! Men tyst! Där kommer ju
Lans! Hör I inte! Han sjunger å skrålar, då har han
väl fått lite starkt, var han nu kan ha varit. Ja gla å
livad ä han i ali fattigdom, så inte får en klaga,
inte. Si karlfolk ä som skapta på dä viset, en del av
dom förstås, å de ä dom bästa. Lipsillar har ja aldri
begripit mej på — sån ä ja, å dä ä tur dä!
Hon skrattade halvt belåtet.
— Jo jo män, nu närmade sig Lans. Han syntes
genom fönstret pulsande i drivorna och sjöng med
full hals den gamla husarvisan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
