Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socialdemokratiska partiet och dito fackorganisationen, och
regeringen är probrittisk. Men det bedrives
redan en frenetisk agitation för att ge
britterna allt ansvar för kriget och arabstaternas
ingripande. England håller också på araberna
som militär buffert mot Sovjet. I motsats till
det brittiska och amerikanska vapenembargot
har Sovjet i hemlighet försett palestinajudarna
med rikliga mängder av vapen från den ryska
inflytelsezonen. De judiska
socialdemokraterna har inte haft något att invända mot de
bolsjevikiska tjänsterna, och man vet inte hur
många fierlingar som opererar bland dem.
Denna politik har enligt Koestler redan lett
dithän, att medelklassen i Tel Aviv applåderar
de ryska marscher som spelas till leda av
orkestrarna på Tel Avivs kaféer. Om det också
bara är en känsloyttring, så kan också sådant
få sina konsekvenser. Och man glömmer inte
att den transjordanska armén vid krigets
utbrott leddes av engelska officerare.
”Detta krig”, skriver Koestler, ”är speciellt
upprörande, emedan det är helt onödigt och
enbart slumpartat. Det har inte uppstått genom
en ohjälplig antagonism mellen araber och
judar i Palestina utan har framkallats på
konstlad väg till ingens nytta och mot all
moral.” Detta är ett erkännande av en anhängare
till sionismen. Vilket krig är icke ”onödigt”?
Och vilket krig har icke uppstått ”på konstlad
väg”? Liksom den judiska staten är kriget ett
verk av statspolitiker. Hade folket i Palestina
— judar och araber — lämnats i fred, hade de
kunnat bygga upp en federalistisk
samhällsordning baserad på ömsesidig aktning och
solidaritet. Men då hade det kanske inte blivit
någon judisk stat? Nej, då hade det kanske
inte blivit någon judisk stat — men då hade
det kanske inte heller blivit något krig och
nationalismen hade icke på nytt fått bada sina
smutsiga fötter i blod.
 |
| Kyrkojubiléet i Moskva 8—10 juli: Ovanför: Patriarken Alexius i full ornat. Vid sidan: Högtidsgudstjänst av Stalins nåd. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
