Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stat och krig i
Palestina
Av Isak Feinstein
Under första världskriget fördrevs turkarna
från Palestina av engelsmännen. Landet
överlämnades av Nationernas förbund till
England som ett mandat. Redan i slutet av
förra århundradet hade det bland judarna
uppstått en rörelse för att genom judisk
invandring från hela världen göra Palestina till en
speciell judisk stat och denna rörelse,
sionismen, tog ökad fart sedan början av
århundradet. Men den ökade judiska invandringen mötte
motstånd hos araberna, särskilt hos
feodalherrarna.
England hade förklarat sig vilja främja
upprättandet av ett nationellt hem för det
judiska folket, men på grund av det arabiska
motståndet fördes en restriktiv
immigrationspolitik och judarna tilläts invandra endast med
en begränsad kvot per år. Fram till de senare
åren hade judarna ökats till bort emot en halv
miljon mot den miljon araber som befolkade
landet. Antagonismen från de arabiska
feodalherrarna tog sig våldsamma uttryck och 1937
föreslog en brittisk kommission, att Englands
mandat skulle upphävas och landet delas mellan
judar och araber. Ett förslag till delning
upprättades men avvisades av såväl judar som
araber. Senare fastställdes en ny delning, som
icke heller tillfredsställde men fastställdes av
FN. Den 14 maj 1948 proklamerades Israel
som en självständig stat. Det omedelbara
resultatet av denna proklamation blev utbrottet av
ett krig. Kriget var förutsett och förberett från
både arabisk och judisk sida men öppnades av
araberna.
Sionisterna har hyst fantastiska
förhoppningar om att kunna samla all världens
judar till Palestina. Man kan förstå detta hopp.
Under århundraden har judarna i olika länder
varit utsatta för rasförföljelser. Pogromer i
Polen, Ryssland och andra länder har mycket
låtit tala om sig. Denna rasförföljelse
kulminerade under sista kriget i utrotandet av flera
miljoner judar i det nazistiska Tyskland. Att
massor av judar under sådana omständigheter
drömmer om ett ”eget land” där de kan få
leva i fred och sköta sig själva är begripligt.
Å andra sidan finns det massor av judar som
är motståndare till en särskild judisk stat. Det
finns andra som icke är emot det men förklarar
att de inte tänker fara till Palestina. De har
vuxit samman med förhållandena i de
respektive länder i vilka de vistas, där judarna icke
diskrimineras och förföljas utan åtnjuter
fullgoda medborgerliga rättigheter, och de hyser i
allmänhet ingen önskan att ryckas upp med
rötterna från sina invanda förhållanden och sin
relativt trygga existens för att omplanteras
som kolonister för att bryta mark i ett för dem
främmande land med geväret över axeln i strid
med främmande folk.
Men dessutom finns det ett skikt judar som
vägrar av rent principiella skäl att ta del i
denna kolonisering och statsbildning. Det är
socialister av skilda schatteringar men radikala
sådana, socialister som är verkliga
internationalister och betraktar sammanskrapandet av
judarna till en ny nation och en ny stat icke
som ett framsteg utan som en utveckling i
reaktionär riktning. Deras inställning är, att
man skall kämpa för judarnas medborgerliga
likaberättigande i de olika länder där de är
bosatta och de är icke intresserade av
skapandet av en ny nation och ny nationalism, vilket
de icke betraktar som fredsfrämjande utan i
stället som krigsfrämjande. Beträffande det
senare har ju händelserna i Palestina givit
handgripligt belägg för deras uppfattning, i det att
utropandet av staten Israel omedelbart
föranledde ett krig mellan araber och judar.
Så har exempelvis den socialistiska
ungdomsrörelse som tillhör ”Bund”, en gammal
socialistisk organisation av polska judar med
historiska traditioner, nyligen deklarerat, att
de icke tar del ”i den hysteriskt nationalistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Apr 30 20:40:14 2024
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1948/0092.html
