Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en för stor enhet som inte, utan att det
menligt återverkar på respektive kulturs bestånd,
kan ignoreras. Är det så svårt att förstå att
om en grupp på tvåhundra miljoner uppvisar
”brist på andlig rörlighet samt brist på sinnet
för det statliga livet”, så småningom en spricka
måste uppstå? Föreställer man sig Europa som
en enhet och staterna som celler, så är det för
det hela ganska likgiltigt i vilken cell
sammanbrottet äger rum. Den sammanfallande cellen
drar alla andra celler med sig i sitt fall. Det är
vad vi just nu bevittnar. Det var
Centraleuropas kvinnor som blev den lilla tuvan som
stjälpte Europa. Politiskt fattiga, mänskligt
utan auktoritet, kunde de aldrig bli den
hälsosamma kritiken eller motvikten mot diktaturen i
den patriarkaliska staten.
Hz kortsynt det politiska centrum är förstår
man också i samband med industrin. Den
är alltid på språng efter nya kunder. Maskinen
framställer fortare än människan förbrukar,
och sedan industrins tillkomst finns det
arbetslöshet och varuanhopning. (Dagens läge är
övergående.) Varför har man inte ännu mera
minskat på produktionstimmarna som medel mot
varuanhopningen? Eller — varför har man inte
brytt sig om det faktum att det enbart i Europa
finns tvåhundra miljoner outnyttjade köpare,
tvåhundra miljoner kvinnor som på grund av
maktteknisk humbug av olika slag, inte har
möjlighet att själva gestalta sitt liv och därför
inte kan vara köpkraftiga nog! — (Och hur
många miljoner nya köpare skulle inte finnas
om hela Orienten förbättrade sina kvinnors
ställning!)
Ingen stat kan någonsin infria löftet om full
sysselsättning utan att på samma gång skapa
nya avsättningsområden för sin produktion. Det
är lätt att framställa en vara. Att anskaffa
avnämare för den är betydligt svårare. Därför
kan ingen stat infria löftet om full
sysselsättning om kvinnans ställning inte förbättras. I
den mån den förbättras blir kvinnan
automatiskt den nya kunden som alla stater letar efter
med ljus och lykta.
Vi är vana vid att endast i den religiösa
tanken se människans räddning. Men i dag står
handelspolitikens egoism i tur att leda
mänskligheten vidare till ett liv av hög social och
etisk standard. Befrielsen (må man förlåta
detta uttryck) av miljoner kvinnor från den
patriarkaliska kulturens makttekniska humbug
spränger naturligtvis dagens stat. Men denna
är redan på väg att gå under. Ingen behöver
beklaga det då den är barbari. Undan för
undan kommer den att ersättas av andra former
för mänsklig gemenskap, en process som
framtvingas av det under ytan liggande kravet på
utjämning och en principiell moral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
