Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas tvångsrätt mot överheten. Staten är enligt
Feuerbach byggd på ett
”underkastelse-fördrag”, men inte bara folket underkastar sig
fursten utan också fursten folket. Försöker
suveränen upphäva det borgerliga samhällets
fri- och rättigheter, så blir folkets uppror plikt.
Revolten mot tyranniet medför faror, men
därigenom får inte folket låta avskräcka sig.
e äldre representanterna för motståndsrät-
tens idé vänder sig visserligen i de flesta
fall mot furstarnas, alltså icke demokratiskt
tillkomna makters herravälde, men tydligen
räknar de också med demokratiska institutioners
urartning som i vissa fall inte kan bekämpas
med de vanliga konstitutionella metoderna,
eftersom just dessa också kan korrumperas eller
utnyttjas av antidemokratiska makter.
Först anarkisterna och olika skolor av
federalistiska tänkare utarbetade även en
systematisk kritik av den moderna demokratins
representativsystem för att i olika former
rekommandera system av fria förbund och
kooperation mellan sådana inom ramen för nya sociala
normer. 1900-talets anarkism, framförallt
Bakunins och Krapotkins, anknöt därvid till den då
allmänt utbredda, även i marxismen
förkroppsligade uppfattningen att en stor Revolution av
social karaktär var kallad att någon gång i en
nära framtid förhjälpa den sociala rättvisan till
sitt slutliga genombrott som även skulle
medföra upphävandet av alla tvångsinstitutioner
— Friedrich Engels” ”språng ur
nödvändighetens in i frihetens rike”. Visserligen var
anarkismen mera revolutionär än den gamla
demokratiska och liberala idén, men samtidigt
förminskades också motståndstanken till kravet på
en engångsrevolution som skulle öppna dörren
till en ny värld av frihet och social rättvisa.
Avvikande uppfattningar framträder
emellertid hos två betydande anarkistiska tänkare, en
fransk och en tysk frihetlig socialist, Pierre
Joseph Proudhon och Gustav Landauer. Hos
Proudhon finner tanken på en
engångsrevolution ingen plats därför att han anser samhället
vara ett evigt strävande efter jämnvikt mellan
varandra motsatta krafter vars ömsesidiga
penetration och komplettering garanterar
samhällets sunda utveckling. Landauer å sin sida
avböjde tanken på en den stora sociala Revolu-
188
tionen genom att hänvisa till den kända
historien och det faktum att det inte finns något i
sig slutet samhällssystem utan samhället
undergår en permanent omvandlingsprocess. Såväl
den sociala rättvisans förverkligande som de
politiska friheternas och självförvaltningens
bestående eller utvidgande ansåg Landauer vara
resultatet av en utvecklingsprocess, som dock
då och då avbryts av en revolution eller
revolutionära intermezzon när utveeklingen tenderar
att stelna till och motsättningar mellan
härskande intressen och folket driver till
sammandrabbning. Således, kan man säga, lever den
oförytterliga och permanenta motståndsrättens
idé — i motsats till tron på något framtida
freds- och frihetsrike som består för alltid —
starkast i Gustav Landauers revolutionsfilosofi.
Det förefaller som om även författarna till det
manifest som i somras i Förenta staterna
hedrade Saccos och Vanzettis minne kom
motståndsrättens sanna innebörd nära genom sin
förklaring att de mänskliga rättigheterna utvidgas
genom en oändlig utvecklingsprocess och att
aldrig någon mänsklig institution får betraktas
såsom fullkomlig. Detta gäller enligt vår
uppfattning inte bara staterna och deras politiska
mekanismer, utan lika mycket fria privata
föreningar som under alla omständigheter på det
ena eller det andra sättet tenderar mot
förstelning och inte kan leva evigt. Därför kommer
det i samhället alltid att behövas en riktning
som hävdar motståndsrätten även mot demo- ”
kratiska institutioner och organisationer, i den
meningen, att varje lösning för mänsklighetens
eller ett folks eller en social grupps politiska
och sociala organisations- och
administrationsproblem endast är ett lösnings-försök vars
utveckling även i bästa fall någon gång måste
framkalla kritik, motstånd och föra till nya
lösningsförsök. Visserligen skulle motståndet —
som kan anta olika former mellan kritik och
uppror — alltid vara konstruktivt orienterat,
d. v. s. det får inte rikta sig mot allt och alla
och inte eftersträva absoluta ideal (det som
utgår från absoluta idéer och propagerar för
slutna system samt slutligt färdiga program
måste alltid tillgripa totalitära metoder), utan
i varje konkret fall presentera ett positivt
alternativ till det förhållande som motståndet
gäller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
