Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nr den möjlig att genomföra? Här gagnar
det icke att som strutsen sticka huvudet i
busken för att slippa se verkligheten i ansiktet.
Och denna verklighet är, att för närvarande är
möjlighet till internationell samling av
arbetarklassen liten, därför att respektive
arbetarorganisationer i största utsträckning under de
senaste decennierna förlorat sin självständighet
och blivit redskap i regeringspolitiken. Detta är
naturligtvis först och främst en sanning
beträffande diktaturländer, sådana som Ryssland och
dess vasallstater i Östeuropa. Det skulle för det
första vara en komplett orimlig tanke att vänta
att exempelvis den fackföreningsinternational,
till vilken numera även de ryska arbetarna är
anslutna, skulle utfärda en paroll om
internationell generalstrejk mot ett krig i vilket de
ryska maktägande finner fördel att ta del. Icke
i sådan grad att de ryska arbetarmassorna har
möjlighet att uppträda självständigt och besluta
om fredsaktioner även mot den egna regeringens
vilja kan en internationell fredsaktion från en
samlad arbetarklass sida vara tänkbar. Detta
är den tragiska sanning man inte kan komma
bort ifrån och som gör situationen så kritisk.
Ett helt annat förhållande inträder så snart
Ryssland blivit omvandlat till en demokrati
som möjliggör arbetarnas självständiga
uppträdande.
DD; uppträder för närvarande en betydande
grupp fredsvänner som kallar sig
federalister och som eftersträvar en staternas
världsfederation, världsregering och världslagstiftning
om de mellanfolkliga angelägenheterna. Det
gäller således ingen världsstat men en federativ
sammanslutning mellan staterna för krigets
övervinnande. Men då de rimligt nog räknar
med möjligheten att Ryssland icke kommer att
ansluta sig till en sådan världsfederation, så
förklarar de att världsfederationen måste
komma till stånd även om Ryssland icke omedelbart
ansluter sig. Dörren för dess inträde skall dock
ständigt stå öppen. Men även detta förutsätter
ju uppgivandet av den statliga suveräniteten
som ingen storstat är villig att avstå ifrån.
Det är svårt att se hur detta projekt skall
kunna lösa problemet. Kommer en federation
till stånd utan Ryssland uppnår man knappast
något mera än det som redan cxisterar: man
får tvenne maktblock. Ryssland blir stående
utanför som ett fristående maktcentrum och
potentiellt krigförande part. Till Ryssland slöt
sig naturligtvis dess nuvarande vasallstater. Det
blev det ena maktblocket. Det andra skulle då
konstitueras kring västmakterna, Sannolikt blev
en rad småstater stående utanför de båda
maktblocken av fruktan för att komma i ett
ödesdigert motsatsförhållande till Ryssland. Det blev
då icke den eftertraktade världsfederationen.
Man menar väl att den sammanslutning som
är teoretiskt tänkbar (men knappast sannolik)
skulle komma att bli så mäktig att ingen annan
gruppering eller enskild makt skulle våga sig på
ett angreppskrig och man skulle då likväl ha
uppnått fredens tryggande.
Ul alla omständigheter lever vi nu och för
oöverskådlig framtid i en värld uppdelad
i nationella stater, en värld där de
mellanfolkliga förhållandena måste regleras med de
nationella staternas regeringar som mellanhand, även
om dessa skulle sammansluta sig i en
världsfederation. Sociala revolutioner är tänkbara,
men inom överskådlig tid kommer heller icke
dessa ut över eller förbi den territoriella staten.
De fredssträvande krafterna måste då på det
ena eller andra sättet mobilisera det
fredsviljande folket för att tvinga regeringarna att
hålla fred. Erfarenheten har visat att
parlamentarisk påverkan icke är tillräcklig. Folket måste
ständigt vara redo till utomparlamentariska
aktioner för att hålla regeringarna under sin
kontroll. Med eller utan världsfederation måste
det mellanfolkliga samarbetet och den
internationella solidariteten bli en verklighet för
krigets förhindrande. Nedbrytandet av alla de
nationalistiska krafter som står i vägen för
internationell samverkan och förbrödring måste
komma till stånd parallellt med en positiv
internationell samverkan efter ekonomiska, politiska,
kulturella linjer. Den internationella
kooperationen måste göras till ett mäktigt redskap för
ekonomisk internationell samverkan. Solidarisk
samverkan mellan arbetarrörelsens olika
förgreningar måste ges nytt liv. Internationellt
samarbete mellan alla vetenskapliga,
konstnärliga, kulturella, tekniska, industriella,
hantverksmässiga, religiösa, humanistiska och andra sam-
1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
