Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller annat slag. Att folket ska vara suveränt
är nonsens, säger han, folket är inte ett enda
väsen, utan sammansatt, suverän är endast
individen. Folkviljan kan inte i en centralistisk stat
uträknas genom majoriteten av individerna.
Friheten kommer till uttryck i samverkan mellan
självstyrande naturliga enheter, territoriella och
funktionella.
Pi y Margall studerade också de i historien
förekommande federativa statsbildningar som
enligt hans uppfattning innehåller värdefulla
element för utbildandet av en federalistisk
teori och federalistisk praktik. Han anser
emellertid att framtidens federalism måste gå
utöver dessa erfarenheter. Olika folk och stater
har nått fram till konfederationer, relativt fritt
samarbete sinsemellan, och sådant har varit
möjligt mellan stater med olika regimer. Den
konsekventa federalismen eftersträvar republik
och socialism. Dessa principiella insikter
hindrade dock Pi aldrig att ta ställning till
dagsfrågor och under hela sitt liv oavbrutet
framlägga praktiska reformförslag till omedelbart
genomförande. Och på samma sätt som han ville
stödja administrationens och rättsordningens
utveckling till federalism genom att delta i
lagstiftningsarbete, uppmuntrade han
arbetarrörelsens strävanden att införa industriell federalism
genom direkt kamp. Med hänsyn till
anarkismen yttrade han en gång att han inte trodde på
möjligheten att avskaffa maktsträvandet
människorna emellan; i federalismen såg han
emellertid medlet att genom oändlig delning
reducera makten så långt som möjligt.
Det är tydligt hur hela detta idékomplex
sammanhänger med såväl den spanska syndika-
lismen, sympatin för den ”Federativa
Republiken” bland socialdemokrater och republikaner
som Kataloniens, baskernas m. fl.
autonomisträvanden i dagens Spanien.
Dessa olika strävanden går delvis parallellt
med varandra, delvis kompletterar de varandra
och under vissa omständigheter har det också
uppstått motsättningar dem emellan. Detta
visar, för att ta ett nära till hands liggande
exempel, också den syndikalistiska emigrationen:
medan de spanska syndikalistiska emigranternas
kongress i Paris 1945 uttalade sin sympati för
republikens uppdelning i självstyrande regioner
även under kapitalismens herravälde, såsom ett
relativt framsteg, råkade dock rörelsen under
åren 1931—34 i skarpaste motsättning till den
katalonska autonomirörelsen som antagit
separatistiska och nationalistiska former som
syndikalisterna av princip var absolut emot. I
teorin finns syndikalister som vill kombinera
den kommunalistisk-regionalistiska federalismen
med den industriella som är syndikalismens
egentliga grundval; en ledande teoretiker som
Gaston Leval förkastar emellertid
regionalismen och vill endast erkänna kommuner och
industriella federationer. Largo Caballero-flygeln
i socialdemokratin gick in för en viss form av
statssocialism, uppmjukad av vittgående
industriell demokrati och regionalt självstyrande
enheter, d. v. s. en federativ republik.
Diskussionen kommer att åter anta livligare former när
en mera demokratisk verksamhet kan utvecklas
i själva Spanien. Sedan kommer Pi y Margalls
böcker åter att säljas, utlånas, läsas och hans
idéer att bli huvudämne i den allmänna
debatten.
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
