Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinsen, och dessutom organisera folket i
”elases”, d. v. s. efter yrkes-, resp. industriella
grupper och sammanhörigheter. Varje
industriell grupp ska förvalta sina egna intressen,
och på samma sätt ska varje kommun och varje
provins styra sig själv. Kommunala råd
förenar sig till provinser, provinserna bildar
staten. I alla dessa råd kommer de industriella
grupperna att vara representerade.
Centralmakten kommer att upphöra att vara en fara
och förlora sin politiska karaktär. Den förstörs
såsom centralmakt i ordets gamla mening.
Endast decentraliseringen garanterar friheten,
konkluderar Pi, som dock senare övergav
begreppet ”decentralisering” såsom
otillfredsställande, ”Vi är anhängare av den industriella och
kommunalistiska federalismen”, skriver Pi i
denna bok, ”och vi är motståndare till
republiken på samma sätt som vi är mot monarkin om
republiken inte är decentralistisk”. Att denne
man uppmärksammades av tidens arbetarrörelse
var endast naturligt. Fast han inte tillhört
denna rörelse utan alltid varit demokrat i mera
allmän bemärkelse, och med utgångspunkt från
rättsliga synpunkter, vände sig Barcelonas
arbetarorganisationer till honom och bad honom
utarbeta ett projekt om industriell organisation
mot regeringens arbetarlagstiftning. Pi y
Margalls svar på de katalonska arbetarnas
framställning utkom år 1856 i madridtidskriften
Arbetarklassens eko. Han utarbetade ännu ett
lagförslag i samma riktning som de katalonska
arbetarna inlämnade till Cortes, försett med
34.000 i Katalonien insamlade namnteckningar.
iskussionen rörande dessa frågor hade inte
Doreas någon fredlig karaktär. Under hela
femtiotalet var Spanien skakat av sociala
massrörelser som debatten anknöt till: 1855 en
generalstrejk i Barcelona, som blodigt nedslogs av
general Zapatero; upprorsrörelser i Loja 1856
och i Andalusien 1857 där en lantarbetarnas
rebellion slutade med 100 arkebuseringar; 1859
kom det till demokratiska stämplingar i
Sydspanien och ett nytt uppror i Loja där 6
människor avrättades och 400 dömdes till tukthus.
Pi y Margall, som följde med dessa sociala
rörelser, förstod att den spanska republiken
samtidigt med de politiska även måste lösa de
ekonomiska problemen. Mot slutet av 50-talet stu-
148
derade han Proudhon, återfann sina egna
tankegångar i den franske tänkarens utveckling och
accepterade även idén om bytesbanken såsom
en ny socialordnings kristalliseringspunkt. Han
betonade att den sociala orättvisan måste
avskaffas, men att en den sociala rättvisans
författning vore otänkbar under förintandet av de
personliga friheterna och den fria
sammanslutningens rätt. I den stora debatt som under
60-talet fördes i Spaniens demokratiska kretsar
under rubriken ”Individvalism eller socialism”
och som även den nya arbetarrörelsen (genom
Anselmo Lorenzo) aktivt deltog i, ställde han
sig beslutsamt på ”socialisternas” sida, dock
aldrig utan att kräva den federalistiska
organisationen i motsats till det allmänna
statsslaveriet. ”Vi fördömer av hela vårt hjärta varje
socialt system som bygger på förnekandet av
människans personlighet och förvandlar henne
till statens slav”, heter det i en av Pi utarbetad
resolution, ”men vi är anhängare av en ny
ekonomi, vi är socialister.”
Under 60-talet var Pi y Margall dock tvungen
att gå i landsflykt. I Frankrike började han
översätta Proudhon och förberedde spanska
upplagor av P:s huvudverk: Den federativa
principen, Arbetarklassens politiska kapacitet,
Framstegets filosofi, De ekonomiska
motsättningarnas system m. m. Det kan i
sammanhanget omnämnas att Pis relationer med
anarkismen i Frankrike fortsatte även senare: under
70-talet medarbetade han som spansk
korrespondent i tidningen Réveil, Paris.
Är 1869 valdes Pi y Margall dock till
deputerad i Cortes och fick därigenom återvända till
sitt land. Bourbonernas monarki hade brutit
samman. En spansk republiks grundvalar
diskuterades på nytt. I själva Cortes framlade
federalisten Pi sina uppfattningar med lysande
klarhet. ”Vi måste grunda en organisation
nerifrån uppåt, och inte uppifrån neråt”,
förklarade han i ett av sina berömda tal. ”Det finns
en stor skillnad mellan decentralisering och
federation. Decentraliseringen kommer uppifrån,
federationen nerifrån.” Här överger Pi således
ett tidigare av honom själv använt begrepp som
han anser vara för oklart. Såsom praktisk
politiker och framförallt jurist utarbetade och
framlade Pi under denna tid en rad projekt för
en federativ organisation av justitieväsendet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
