Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och därmed följande privilegier. Det vore
orimligt om fackföreningarna skulle överta
produktionsmedlen med en äganderätt som exempelvis
tillät dem att efter behag sälja och köpa jord
och fabriker. Syndikalismens
produktionsorganisation förutsätter självfallet en samhällelig
äganderätt, men en på vissa betingelser åt de
industriella organisationerna upplåten
brukningsrätt. ”De fackliga organisationerna kunna
således på visst sätt bli samhällets
entreprenörer eller arrendatorer, ehuru naturligtvis de
betingelser, under vilka fackföreningarna överta
och bruka produktionsmedlen ingalunda blir
desamma som under nuvarande förhållanden
förbindas med entreprenad eller arrende.”
igfrid Hansson avslutade sin artikel med
följande: ”Som samhällsteori och social
filosofi erbjuder syndikalismen onekligen intresse,
och man måste rättvisligen erkänna, att den icke
alldeles saknat betydelse för den moderna
fackföreningsrörelsen. Utan att känna sig tilltalad
av de syndikalistiska metoderna och utan att
tillägna sig dess revolutionärism har den
reformistiska fackföreningsrörelsen i vårt och andra
länder onekligen tagit intryck av syndikalismens
teori oeh filosofi. Rickard Lindström framhåller
detta med full rätt i sin intressanta bok En
socialist. Man kan icke med utsikt till
framgång bestrida riktigheten av följande uttalande
av honom: ”För den svenska socialdemokratins
(och därmed för den svenska
fackföreningsrörelsens) vidkommande kan den renodlade
statssocialismen anses vara både död och
begraven. När strax efter de centraleuropeiska
revolutionerna (efter förra världskriget, Synd.) dels
frågan om arbetarnas inflytande i företagen och
dels socialismens problem kom upp till
diskussion, stod arbetsplatsen i medelpunkten även av
de socialdemokratiska spekulationerna över
näringslivets förvaltningsproblem, Samma
decentralistiska princip, som syndikalisterna
förfäktat, blev huvudtemat i denna nya musik.
Ekonomisk demokrati i företag på självförvaltningens
grund var en av kärnpunkterna. Vissa
socialdemokrater, t. ex. Ernst Wigforss, har oför-
behållsamt erkänt att syndikalismen icke
saknade betydelse för utbildandet av dessa idéer.”
D: reformistiska organisationernas
kollektivavtalssystem är ett uttryck för
arbetsmarknadernas parters önskan att i godo ordna
förhållandena inom det privatkapitalistiska
samhällets ram. Som en logisk följd framträder
senare den reformistiska fackföreningsrörelsens
bemödanden att förmå arbetsköparna att
utbygga kollektivavtalet i syfte att möjliggöra ett
arbetarnas medinflytande för arbetarna och
deras organisationer även när det gäller
arbetsprocessen och arbetslivet över huvud taget. Det
framträdde redan efter det första världskriget
och det har med förnyad styrka på nytt
framträtt efter det andra världskriget som problemet
om industriell demokrati. Denna tanke är ett
lån från syndikalismen, vilken med olika styrka
i de olika länderna påpekat denna
framgångsmetod som ett medel för arbetarnas skolning
och att genom praktisk verksamhet förbereda
en syndikalistisk samhällsomdaning. Genom
fabriksråd, medbestämmande och ett ökat
inflytande från de fackliga organisationerna kan
arbetarna inhämta en fond av erfarenhet i
förvaltning och organisering av produktionen som
kan underlätta arbetarnas framtida övertagande
av den produktiva och distributiva
verksamheten. Skillnaden mellan reformistisk och
syndikalistisk uppfattning i denna detalj torde
närmast vara den, att reformisterna betraktar den
industriella demokratin närmast som ett medel
till medbestämmande utan någon egentlig
syftning på samhällsomdaning, således en
verksamhet som ligger inom det kapitalistiska samhällets
ram, medan syndikalisterna betraktar den
industriella demokratin och medbestämmandet på
arbetsplatsen som ett redskap för
samhällsomdaning. Trots denna ideologiska skillnad bör man
dock icke bortse ifrån, att den industriella
demokratin även i de reformistiska
organisationernas regi kan bli en erövring som bringar
arbetarna närmare den socialistiska
samhällsomdaningen genom att de förvärvar sig insikt
och kunnande i produktionens väsen och
organisering.
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
