Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nomförde ett farligt arbete för att införa
skriften; också för dem slutade det med häktning
och långa tukthusår för alla aktiva deltagare i
företaget. Dessutom, nämner dokumentet
tidningen Die soziale Revolution som utkom i
Barcelona under inbördeskriget med ONT:s
hjälp.
På flera ställen - uppges det att de tyska
kamraterna samlat pengarna ”för de röda i
Spanien” och att hela deras verksamhet fått
ett nytt uppsving i samband med
BSpanienkriget. Man kan tryggt säga att de tyska
syndikalisternas solidaritetsaktion för Spanien
framkallat den mest fruktansvärda
förföljelsevåg som drabbat rörelsen under hela
Hitlertiden.
Den stora Rhenlandsprocessen var inte den
enda som igångsatts mot den tyska F.A.U.D.
Liknande utrotningsprocesser förekom i
Leipzig och Dresden, i Berlin och annorstädes. I
hela Riket föll så småningom nästan alla
rörelsens aktiva krafter 1 polisens händer, vilket
knappast var att undvika för en till
medlemsantalet liten aktiv organisation som var känd
av polisen. En saxisk kamrat uppger för oss
att 1 allt 2.000 tyska kamrater ställts inför
nazistiska domstolar.
D: tyska kamrater som — till största delen
med bruten hälsa — år 1945 befriats ur
fängelserna och tukthusen, koncentrationslägren
och straffbataljonerna, är i dag åter
verksamma och har redan haft flera organisatoriska
konferenser för att förbereda bildandet av en
ny legal frihetlig rörelse. Om deras sista
konferens skriver till oss en kamrat från
Wiesbaden: Många av de fyrtioåringar som möttes
har nu redan helt vitt hår. Deras ansikten är
för hela livet präglade av åren på tukthusen
och i koncentrationlägren. Stämningen var
allvarlig och beslutsam. Kamraterna har blivit
mycket sakliga, alla är luttrade, även motsatta
meningar utjämnas lätt, alla är eniga 1 det
grundläggande. Medan kamraterna i
Sydtyskland anser det vara lämpligast att bilda ett
slags frihetligt ”Fabian Society” och såsom
surdeg (ett uttryck som återkommer
regelbundet i alla tyska brev) verka i alla folkrörelser,
tror sig rhenländarna vara säkra på att kunna
bilda en frihetlig massrörelse, dock inte på
facklig utan ”på ideologisk grundval” som de själva
124
säger. Tiden och erfarenheterna kommer att
utvisa hur utvecklingen kan och måste gå.
Kännetecknande för de tyska kamraterna tycks vara
två saker. De håller, å ena sidan, bestämt fast
vid de frihetliga idéerna; deras insikt i de
auktoritära urartningarna har blivit djupare än
någonsin. Visserligen är de anhängare av en
realistisk och mångsidig frihetlig socialism. Å
andra sidan — och detta hör direkt till det
föregående — har de genom förföljelserna,
fängelse- och lägertiden, upplevelsen av
sammanbrottet och den nuvarande
nationalkatastrofen hunnit fram till ett bättre utpräglat
sinne för det allmänna, för hela
arbetarrörelsen, ja t. o. m. bredare sociala skikts
gemensamma ödes- och livsfrågor. Mycket skarpt
uttalar sig därför alla tyska kamrater mot varje
slags ”sekterism”. Även som frihetliga
oppositionsmän vill de leva och verka bland folket
och i alla dess levande grupperingar, i stället
för att avstänga sig från det ekonomiska,
sociala, politiska och kulturella livet och
uppställa kravet att alla andra ska komma till dem.
Dee inställning lovar mycket. Naturligtvis
är arbetet just nu fruktansvärt svårt.
Svältkatastrofen hindrar varje förnuftig
verksamhet. De allierades misslyckanden eller olust att
konstruktivt bidra till det tyska ekonomiska
problemets lösning framkallar förtvivlan, apati,
total likgiltighet och ännu värre saker. Många
skriver till oss att de nationalistiska elementen
börjar gör sig breda igen. En kvinnlig kamrat
i Hannover, verksam i rörelsen sedan två
årtionden, skriver att det är nästan outhärdligt
att stå i en livsmedelskö och lyssna på alla de
nationalistiska utbrott som där förekommer.
Läget gör det svårt för de medvetet
fredsvänliga, internationella krafterna. Inte att
nationalisterna — och de är många 1 Tyskland —
skulle bli snällare när de fick äta sig mätta;
kanske skulle de bli ännu fräckare då. Men
arbetet bland de stora massor som will
orientera sig efter andra riktlinjer, som vill bygga
upp tillsammans med världens fredsälskande
folk, som känner internationellt och mänskligt,
blir helt omöjligt under de nuvarande
omständigheterna; nöden hjälper endast de
reaåktionära elementen, och en felaktigt inriktad
allierad politik gör ofta detsamma. Att en rörelse
som vår, som dessutom går in för en alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
