Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
arbetet och i företagsnämnderna försöker
syndikalisterna mobilisera arbetarna till aktivt
ingripande i denna utveckling och propagerar
för en verklig arbetarkontroll. I tidningen Der
Ruf förklarade nyligen en socialdemokrat från
Hamburg att det i samband med västtyska
socialiseringsdiskussioner kan talas om ”en
intressant pånyttfödelse av syndikalistiska idéer”,
Syndikalisterna anser inte att de kan tjäna en
sådan utveckling genom att nu eftersträva
bildandet av egna syndikalistiska fackföreningar.
Förresten skulle sådana inte auktoriseras heller.
Vad framtiden bär i sitt sköte för
fackföreningsrörelsen vet naturligtvis ingen.
Men även politiskt förklarar sig kamraterna
vara intresserade i mycket högre grad än
tidigare. Alla skriver de att det för den frihetliga
socialismens vidkommande inte är likgiltigt om
ett nytt Tyskland blir federalistiskt eller
centralistiskt. Framförallt anser de flesta att en
friare politisk författning bör byggas på ett
högutvecklat kommunalt självstyre som många
tydligen är villiga att även överta direkt
medansvar för. I en större stad eftersträvar man
t. ex. bildandet av en kommunalpolitisk förening
med syndikalistisk tendens. En del kamrater
såväl i Syd- som i Nordtyskland har även
övertagit vissa kommunala funktioner, också i
samarbete med politiska partier. Men just dessa
kamrater begagnar sitt inflytande för att
mycket energiskt i ord och skrift gå in för den
frihetliga, icke-statliga socialismen. Detta gör
på ett förebildligt sätt t. ex. kamraterna i
Göppingen. |
ärutöver menar alla tyska syndikalister att
det är nödvändigt att medverka i bredare
folkrörelser som inte begränsar sig till
arbetarklassen. En sådan rörelse finns i dagens
Tyskland och det är Deutsche Friedensgesellschaft,
fredsrörelsen, ”den «antifascistiska frontens
bästa och mest sympatiska pelare”, som en
Frankfurt-kamrat skriver. I de flesta städer är
syndikalisterna med i denna rörelses lokala
grupper. Någon av dem har även ansvariga
funktioner i rörelsen och begagnar dem för
att sprida federalistiska tankar. Här, i
fredsrörelsen, mötas tyskar som verkligen brutit med
det nationalistiska och militaristiska förflutna;
mestadels är det gamla beprövade antinationa-
lister, som i det nya Tyskland har en väldig
uppgift framför sig. Det kan knappast finnas
ett lämpligare verksamhetsfält för frihetliga
socialister än denna organisation och dess
förgreningar.
Oberoende av varandra skriver flera
kamrater att det i dagens Tyskland är svårt att
träffa socialt uppbyggnadsvilliga,
ansvarsberedda människor. Nöden gör att var och en är
sig själv närmast. Men, menar de, det finns
i Tyskland ett brett skikt av människor
tillhörande olika socialgrupper som i protest mot
statens våldförande på alla under de sista 15
åren blivit individualister i ordets ädla mening,
d. v. s. försökt föra ett eget liv utanför
kollektivet, för att kunna förbli människor. Dessa
element kan i morgon tänkas bli bärare av en
på personligt ansvar och frihet byggd socialism.
Men frågan är hur våra små grupper skall
nå dessa människor och dessutom inför
massorna framträda med sina dagsaktuella förslag och
krav. I allmänhet tror kamraterna inte på några
lättköpta agitatoriska framgångar — redan av
det enkla skälet att det inte finns några enkla
paroller som passar på den immvecklade
situationen. Men alla eftersträvar dock utgivandet
av en ny frihetlig tidning.
"NV nnu mera vikt lägger emellertid alla tyska
kamrater just nu på diskussionen om
utgivandet av frihetlig litteratur. De vill ha nya
upplagor av vissa klassiska frihetliga verk:
typiskt nog nämnas som äldre böcker, vilka
man anser sig kunna utge såsom viktiga bidrag
till den aktuella sociala diskussionen, i nästan
alla brev Krapotkins Inbördes Hjälp (en
motvikt till den brutala kampen om tillvaron som
härskar nu) och Landauers Aufruf zum
Sozialismus. Därtill vill man ha Rockers nya böcker,
Nettlaus historiska forskningar och frågar efter
ur frihetlig synpunkt stimulerande skrifter i
alla länder som med utgångspunkt från nyare
vetenskapliga rön befattar sig med aktuella
problem och kunde tänkas publiceras i
översättningar. Man utgår ifrån föreställningen att ett
oberoende frihetligt förlag, om möjligt med
anslutet bokgille, skulle kunna tjäna som
samlingspunkt för nya frihetligsocialistiska krafter
bland arbetarna och de intellektuella. Ty
rörelsen kan inte längre leva på de gamla formlerna,
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
