Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
Folken är ännu fångna i förra århundradets
dogm om nödvändigheten av centralistiska
nationalstater. I Tyskland håller särskilt, jämte
nationalisterna, socialdemokrater och
kommunister fast därvid. De förra följer därvid Karl
Marx” lära, de senare sin ryske lärofader Lenin.
Bägge håller fast vid tron, att det mänskliga
samhället inte kan bestå utan en centralistisk
stat. Meningen i Saint-Simons ord, att den tid
kommit, då ”regeringen över "människorna kan
ersättas genom skötseln av nyttigheterna” har
ännu idag inte blivit klar för de tyska
marxisterna.
nder nuvarande omständigheter borde Tysk-
lands återuppbyggnad genomföras under-:
ifrån och uppåt samt från periferin mot
centrum, Kommunerna och distrikten är den
sociala verksamhetens naturliga enheter. I
Sehweiz har landskap och kantoner sedan
århundraden sin politiska självstyrelse. Det som
kan regleras lokalt överlämnas inte åt
centralmyndigheten. En schweizisk kanton ordnar själv
sitt skol- och uppfostringssystem och understöds
av förbundet endast, om den inte själv kan
åstadkomma nödiga medel för skolväsendet.
Socialvården, spårvagnarna, den direkta
skatteuppbörden, den allmänna ordningen,
medborgarrätt, domstolsväsen ete. sköter kantonerna
utan ingrepp av förbundsregeringen. Endast
om kantonala åtgärder kränker andra kantoners
rätt och alltså skadar det allmänna, har
förbundet rätt att inskrida. Genom denna
kantonala självständighet möjliggöres fredligt
samarbete mellan medborgare med tyskt, franskt
och italienskt modersmål.
Även i Tyskland fanns det en gång fria
städer och landskap. De kan återupprättas idag
och kunde utgöra grundelementen för ett nytt
fritt tyskt förbund. Denna politiska frihet och
självförvaltning skulle inte på minsta sätt göra
intrång på alla tyska (och varför inte också
hela Europas) landskaps ekonomiska
koncentration. Det vore enklare att politiskt bygga
upp detta på fria städer grundade tyska
förbund än att skapa ett centralistiskt rike.
Ärenden, som har intresse för hela folket, skulle
föreläggas stads- och lantkongresser. Trafik-
och transportfrågor, finans-, rätts- och
kulturproblem kan ordnas av ländernas representanter
på regelbundna förbundsdagar. En skriven för-
fattning är av sekundär betydelse. Det brittiska
imperiet har ingen dylik, och ändå står
dominierna i trogen solidaritet vid moderlandets
sida i krig som fred. En permanent riksregering
har bara dekorativ betydelse hos ett fritt folk
— som engelska kungen i Storbritannien. ”Den
bästa regeringen är den som regerar minst”,
sade en gång Abraham Lincoln. I moderna
demokratiska länder är det sedan länge bruk att
framlägga viktiga problem för parlamentariska
utskott. Ministrarna får inte egenmäktigt
bestämma. Om landskapen förbehåller sig rätt
att ratificera av förbundsdagen fattade beslut,
blir riksregeringen ett exekutivt, icke ett
beslutande organ.
En riksexekutiv blir framför allt nödvändig
där man måste lyda befallningar. Det är fallet
1 en centralistisk stat, där medborgarnas liv
regleras av rikslagarna. I ett förbund av fria
landskap, där städer, distrikt och landskap
sköter sina offentliga ärenden utan
centralmyndigheter, kan man lätt umbära en riksexekutiv.
Beslutar landskapen att upprätta
förbundsinstitutioner, så har de rätt att kontrollera dem
genom valda kontrollkommissioner eller
tillsyningsmän.
E" rikspresident är en hederspost för de
politiska partiledare, som reflekterar därpå.
För tyska folket skulle det bara betyda
kostnader utan någon väsentlig nytta. Befattningen
som kejsare, kung eller president är av
teokratiskt eller militärt ursprung. Kyrkofadern
Augustinus jämförde statschefen med en
rövarhövding. Jämförelsen passar in även i vår tid.
Man behöver bara tänka på Hitler. En
ordförande, som nyväljes på varje förbundsdag och
som cirkulerar bland de olika förbundsländerna,
skulle stärka känslan av likhet och gemensamt
ansvar.
Tre tyska riken har uppstått och försvunnit
under de senaste sjuttiofem åren. Alla tre var
centralistiska, nationalistiska och — med
undantag för Weimarrepublikens korta period —
militaristiska, Dessa riken bestod bara en kort
tid, och deras sammanbrott utlöste i alla tre
fallen katastrofer för tyska folket.
Det tyska folket levde emellertid under
århundraden utan riksenhet. Under dessa rikslösa
tider gjorde tyska folket civilisatoriska och
kulturella framsteg, som inte stod efter något
TI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
