Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världens olycka) inte längre en profetia utan
en bedrövlig verklighet.
Frankrike har framlagt många betänkanden
om Tyskland, Saar och Ruhrområdet för
fyrmaktskonferensen i Moskva. Enligt dessa
betänkanden bör Tysklands reorganisation
grundas på de enskilda staterna och
förbundsregeringen bestå av representanter för
förbundsstaterna. Deras fullmakter skall begränsas till
utrikespolitiken, finanserna, industrien och
lantbruket, försörjningsväsendet, trafiken och
transportväsendet. Ett enhetligt riksförsvar får
inte finnas. Förbundspresidenten skall endast
väljas för ett år i sänder. Tyska folket får
inte välja representanter till en riksdag.
Även engelsmännen och amerikanerna
föredrar ett federalistiskt Tyskland framför ett
centralistiskt. De betonar emellertid
nödvändigheten av Tysklands ekonomiska enhet. England
förordar ett tvåkammarsystem: ett folkvalt
underhus och ett överhus sammansatt av
representanter för förbundsstaterna.
Ruhrområdet skall bilda kärnlandet för en
ny rhen-westfalisk stat. Besittningsrätten till
Ruhrgruvorna och järnverken skall ligga hos
den framtida tyska staten, med andra ord;
Ruhrindustrierna skall nationaliseras. En
kommission från de tre västmakterna, Frankrike,
England och Förenta staterna med inbegrepp
av Holland och Belgien skall kontrollera
Ruhrindustriens produktion och fördelning,
Stälproduktionen skall fixeras till 11 miljoner ton
årligen. Östmakterna, särskilt Sovjetunionen,
skall inte få delta i Ruhrkontrollen, såvida inte
även den oberschlesiska industrien likaledes
underkastas internationell kontroll.
Vid alla dessa Tysklandsplaner tänker de
allierade i första hand på sina egna intressen.
Ok bland tyskarna själva råder oenighet
om deras politiska framtid. I en
telegrafisk rapport från Tyskland till United Press
av den 25 februari 1947 talas om tre olika
riktningar: 1. Nationalisterna, som bara är
intresserade av återupprättande av ett starkt
Tyskland. 2. Kommunisterna, som räknar på
Rysslands inflytande och hjälp. 3. De politiska
opportunisterna, som mestadels är bulvaner för
de allierade och inte har någon egen ideologi.
Denna tredelning är inte alldeles riktig, ty
socialdemokraterna och kommunisterna är inte
mindre förespråkare för den tyska riksenheten
än nationalisterna. De politiska opportunisterna
utgör emellertid den stora massan av de
indifferenta, dit överallt och alltid folkets
majoritet hör. De frihetsfientliga kommunisterna
kommer att utgöra en fara, så länge Ryssland
regeras av bolsjevikerna.
Alla de stora partierna bekänner sig till
riksenheten. Undantag utgör vissa partier i
Sydtyskland och Sydvästtyskland. Inom bayerska
folkpartiet har en separatistisk flygel bildats.
I Rhenpfalz har en folkrörelse uppstått med
parollen ”Bort från Preussen”. I den av de
fyra ockupationsmakterna den 1 mars 1947
utfärdade förordningen om preussiska statens
avskaffande har de sydtyska stammarnas
fientliga tendenser mot Preussen funnit ett konkret
stöd.
Den stora massan tyskar, särskilt i Preussen,
har inte klart för sig skillnaden mellan ett
enhetligt rike och ett federativt förbund. De har
blivit anhängare till riksenheten genom
uppfostran, tradition och politisk påverkan. De
som försvarade Tfederalismen betraktades cfter
första världskriget som dåliga tyskar om inte
rent av som förrädare mot tyskheten.
Ett förbund av tyska länder vore å ena
sidan ingen scparatism men å andra sidan inte
heller ett centralistiskt rike. Centralism och
federalism är motsatser, men den sistnämnda
är ingalunda identisk med separatismen. Ett
despotiskt regerat Bayern, även om utåt
separatistiskt, vore i det inre en centralistisk stat.
Ett förbund av auktoritära stater skulle inte
innebära befrielse för folken. Om totalitära
regeringar härskade i de olika länderna 1 ett
framtida tyskt statsförbund, vore tyska folket
lika ofritt som i ett enhetligt totalitärt eller
kommunistiskt styrt rike.
det första riket, som grundades av Bismarck,
hade ländernas regenter maktbefogenheter,
som medgetts dem av respekt för den
monarkiska principen. Weimarförfattningen var mera
centralistisk än det forna kejsarriket. I
Wcimarrepubliken hade länderna förlorat mycket av
sin tidigare självständighet. I andra riket hade
riksrätt försteg framför landsrätt.
Riksexekutiven trädde alltid i aktion, när det gällde att
hävda rikets auktoritet gentemot ländernas
självbestämningsrätt. Noske slog ner den bayer-
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
