Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyvärr drabbade förstörelsen inte så mycket
hitlerismen som fastmer Tyskland självt. Den
materiella förstörelsen har antagit
apokalyptiska former, Allt måste uppbyggas på nytt:
de förstörda städerna, trafikmedlen, fabrikerna
och industrianläggningarna, lantbruket,
finanserna 0. s. v. Även tyska folkets andliga liv
måste förnyas!
Detta uppbyggnadsarbete kommer att ta mer
tid än förstörelsen genom kriget har kostat. Det
är inte lätt att föda, härbärgera och bekläda 65
miljoner människor på ett förminskat område.
Genom förlusten av territorier förlorar
Tyskland sina spannmålsreserver i öster, och genom
frånskiljandet av industriområden i väster
försvagas dess produktionskraft. De allierade
bestämmer, vad Tyskland får producera,
kontrollerar införseln av råvaror och utförseln av
industriprodukter och förfogar över de utländska
betalningsmedlen.
Alla dessa åtgärder borde hälsas välkomna,
om de verkligen bidroge till att hindra
Tyskland att förbereda nya krig. Men den
internationella krigsindustrien som trots de
socialistiska och kommunistiska partiernas politiska
seger fortfarande anger tonen på det
ekonomiska området, vill egentligen inte alls ha
Tyskland fullständigt avrustat. En viss dosis tysk
nationalism och militarism är för den just det
grumliga vatten, där den kan fiska.
Om de kan enas, kommer de fyra
stormakterna att utarbeta ett fredsfördrag enligt förra
århundradets traditioner. Den järnhårda
krigslagen vae victis (ve de besegrade) gäller än
idag liksom för tvåtusen år sedan. Tyskland
kommer att i öster förlora ett territorium på
mer än 80.000 kvkm, om Polens anspråk
godtas. Ostpreussen med sin huvudstad Königsberg
är redan nu ryskt, och alla områden öster om
Oder-Neisse-linjen inbegripet städerna Stettin,
Frankfurt an der Oder och Breslau är polska.
I väster skall Saarområdet avskiljas från
Tyskland och ställas under fransk överhöghet. Och
om fransmännens ståndpunkt segrar, kommer
Ruhrområdet att förvandlas till en
internationell zon.
Sådana fredsbestämmelser kommer
naturligtvis inte att falla tyskarna på läppen. Världen
tar emellertid ingen hänsyn till tyskarnas
känslor. Och detta med rätta. Hade Tyskland segrat,
72
så hade de tyska segerherrarna behandlat de
besegrade på ett helt annat sätt. Världen hade
gjorts till en koloni för den tyska
”herrenationen”. Den preussiska soldateskens stövel hade
trampat ner alla folks frihet och värdighet.
Genom de allierades seger har världen befriats
från denna olycka. ”Furor teutonicus” (det
tyska raseriet) kan inte få fritt lopp. Och även
om förtvivlade raseriutbrott av fanatiska
hitlerister ger sig luft i hemliga sabotageakter,
så kan det inte bli farligt för världen.
Mz även de tyska partier, som står på
demokratiens grund, socialdemokraterna och
kommunisterna, ser enligt meddelanden från
Tyskland en nationell olycka i de territoriella
förlusterna. Det socialistiska enhetspartiet 1
Berlin har protesterat mot Saarområdets
inkorporering i franska tullområdet. Och
kommunisternas tillbakagång vid kommunalvalen i
Berlin är inte minst beroende på den
polskryska annexionspolitiken. ”Ty om det
kommunistiska Ryssland och Polen visar sig så
annexionslystna emot oss tyskar, så vill vi inte
veta av den kommunistiska läran vidare”, säger
Berlins arbetare. Kommunistledaren Pieck
fordrar, att alla politiska partier och t. o. m.
arbetarnas fackföreningar skall skriva under
det kommande fredsfördraget för att förebygga
kommande hetspropaganda mot undertecknarna.
Dylika försiktighetsmått kommer emellertid
inte att tjäna något till. Nya tyska partier
kommer att bildas och föra kampen mot
”smäleken och diktatet i Moskva” icke mindre
våldsamt än nazisterna bedrev striden mot ”diktatet
i Versailles”. Och de kommer att få anhängare!
Sålänge de allierade är eniga och utövar en
sträng kontroll över Tyskland, kommer de att
kunna hindra en ny ”nationell revolution”. Men
enighet och kontroll är inte saker, som består
evigt. Lossnar enighetsbandet och slappnar
kontrollen, hotas freden åter. En sådan situation
kan inträda och utveckla sig till en ny fara för
freden.
Detta är de oundvikliga följdföreteelserna
av en segerfred. Den besegrade godkänner
den endast så länge han är svag. Han
kommer att begagna varje tillfälle att väpna
sig på nytt och anmäla sina revisionskrav.
Segrarna pockar på fördragen och försvarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
