Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora delar av det svenska jordbruket men som
detta till trots inte är jordbrukare i egentlig
mening. Vi syftar givetvis på de till ungefär
tvåtusentalet uppgående godsägarna. Det är
tyvärr 1 stor utsträckning dessa som lett in
rörelsen i en från arbetarrörelsen separerande
linje och det är också denna rikemansgrupp
som i många fall tar hem den största vinsten
av böndernas kooperation.
Detta var endast en liten summarisk
framställning och vi ska i det här sammanhanget
inte gå längre in på dessa problem, utan i
stället något nagelfara det så beryktade
uttrycket flykten från landsbygden. Nu förhåller det
sig nog så, att denna flykt inte uppförstoras
så särskilt av bönderna själva. I regel förstår
nog dessa att det är mycket litet att göra åt
den saken så som läget nu en gång är. Och
är det någon av jordens människor som faller
in i den allmänna kören av beklaganden över
denna flykt, så är det väl mer därför att hans
egen gärning liksom får större värde genom en
dylik värdering av den egna insatsen.
Men det har blivit nära nog en religion att
då och då patetiskt begråta denna flykt från
landet. Om man gör det påståendet att det dels
inte är frågan om någon regelrätt flykt och
alt den process som försiggår i själva verket
är fullkomligt nödvändig, så riskerar man att
bli utskrattad. Ändå torde det förhålla sig på
det sättet.
ordbrukets problem av 1 dag är ett
rationalifr Det gäller att höja det
svenska jordbrukets avkastningsförmåga reellt sett
och utan de subventioner som krigets
avspärrningsförhållanden motiverade och
nödvändiggjorde. I det långa loppet är det nog så
ogörligt att upprätthålla det svenska jordbruket om
det inte själv finner en väg att göra sig
ekonomiskt bärkraftigt. Visserligen kan man som
förut fortsätta med stödåtgärder och
subventioner, men den vägen är inte förnuftsmässig
och inte heller så alldeles riskfri vare sig för
bönder eller andra.
Räknar man med fredliga förhållanden i
världen (kommer nya krig är egentligen alla
framtidsspekulationer värdelösa) då bör av det
svenska jordbruket återstå endast det som på egen
ekonomi kan klara sig i konkurrensen med ut-
landet. Att en vara ska produceras där den
kan framställas bäst och billigast är en
ekonomisk förnuftsregel, som visserligen sällan
tillämpats inom det utrikespolitiska umgänget,
men som måste ligga till grund för alla
allvarliga framtidskalkyler om inte världen ska
gå mot ett nytt krig. På detta område — alltså
när det gäller de fredliga förbindelserna mellan
länderna — spelar för övrigt
jordbruksproblemet en icke oväsentlig roll. Ansträngningarna
att få fram en nationell självförsörjning av
Jordbruksvaror har alltid varit en sak som
legat de olika länderna mycket varmt om hjärtat
och just dessa febrila ansträngningar har lett
till förveeklingar. Jordbrukspolitiken sådan som
staterna bedrivit den under det tjugonde
århundradet har inneburit en väsentlig
krigsorsak.
Erkänner man att jordbrukets svårigheter
endast kan mästras medelst en långtgående
rationaliscring, så framstår frågan om man
samtidigt kan rationalisera och stoppa flykten från
landsbygden. De flesta som brukar anstränga
sina röstresurser i fåfänga försök att få denna
flykt att stanna vill säkert besvara denna fråga
med ett innerligt ja. Motiveringen blir då den,
att det främst är de usla förhållandena på
landet som gör att arbetet med jorden inte är
populärt. Förtjänsten är för låg och
människorna flyr till städerna för att få det bättre.
Det är inget fel på det resonemanget i och för
sig. Det är säkert så att man tycker
jordbruksarbete är för dåligt på många sätt och man
vill ha någonting lättare.
M7 att tro att en rationaliseringsprocess
skall kunna fylla den dubbla och
motsägande uppgiften att dels göra
arbetsprestationen lättare och dels stoppa flykten från
landet är nog någonting som dåligt
överensstämmer med förnuftigt resonemang. En
rationalisering — och jordbruket får ju här på intet
sätt någon särställning — måste alltid leda till
att ett mindre antal människor får
sysselsättning. Det måste betyda att ett mindre antal
människor behövs för att sköta
jordbruksproduktionen och att då detta mindre antal också
får bättre förhållanden och mer betalt för sitt
arbete. Skulle en rationalisering stoppa
flykten från landsbygden och kanske till och med
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
