Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reflexioner kring
spanska inbördeskriget
Av Albert Jensen
e spanska striderna 1936—1939 och den
därmed förenade av anarkosyndikalistiska
ideal inspirerade revolutionen står som en
milstolpe i den internationella arbetarrörelsens
historia. Bortsett från den italienska
fabriksockupationen 1920 var den det första försöket
att förverkliga frihetligt-socialistiska idéer
genom revolution. De erfarenheter som gjordes
är oskattbara. De ådagalade den
anarkosyndikalistiska samhällsåskådningens och taktikons
styrka och blottade dess svagheter. Ingen
socialrevolutionär rörelse, allraminst den
anarkosyndikalistiska, kan undgå att till egen efterrättelse
hämta lärdomar från denna kamp.
De spanska striderna 1936—1939 visade oss
hur oändligt mycket mera komplicerat den
sociala revolutionens problem i verkligheten är
än vad man i allmänhet intalat sig.
Åtskilliga föreställningar har behövt modifieras.
Proletariatets internationella solidaritet visade sig
vara en chimär. Begreppet om arbetarklassens
gemensamma intresse kontra alla borgerliga
element höll icke helt streck. Klasskampens linje
förblev icke obruten. Tron på alla arbetares
sammanhållning som löneslavar oavsett deras
politiska eller ideologiska uppfattningar visade
sig heller ieke hållbar. Men den direkta
aktionens kraft till uppoffrande och
dödsföraktande revolutionär handling framstod i den
spanska folkresningen som en skarp kontrast
till den oduglighet till proletär aktion som den
parlamentariska verksamhetens metod
uppvisat. Som typiska exponenter står å ena sidan
den tyska arbetarklassen, som lät Hitler komma
36
till makten utan motstånd, medan de arbetande
massornas revolutionära elan och deras
duglighet som förvaltare av den produktiva
verksamheten dokumenterades i Spanien.
NE den spanska fascismen, till betydande del
finansierad av det internationella kapitalet
och militärt understödd av Mussolini och
Hitler 18—19 juli 1936 gick till attack mot folket
och republiken, förvånades världen över den
ögonblickliga revolutionära reaktionen från den
spanska arbetarklassens sida. Denna
omedelbara attack från arbetarna synes ha varit en
naturlig frukt av den traditionella
aktionsmetod och den ideologi som propagerades och
praktiserades av den anarkosyndikalistiska
rörelsen i Spanien. Arbetarna hade fostrats i
den direkta aktionens tradition och
verksamhet. Självansvar, självverksamhet, eget
initiativ är den direkta aktionens naturliga
följeslagare medan osjälvständighet, auktoritetstro
och arbetarnas frivilliga underordnande under
de egna ledarna är lika ofrånkomliga
följeslagare till den parlamentariskt-politiska och
reformistiska arbetarrörelsen. Medan den tyska
arbetarrörelsen, världens numerärt starkaste
och ”bäst organiserade”, motståndslöst
bevittnade nazismens seger och Hitlers övertagande
av makten i Tyskland fick man bevittna hur
de anarkosyndikalistiska arbetarna i Spanien
befann sig på gatan för att uppta kampen
praktiskt taget i samma moment som
fascisternas militära attacker började. Kontrasten är så
mycket mer frapperande, som under tiden
närmast före Hitlers maktövertagande den väldiga
tyska arbetarrörelsens olika fackliga, politiska,
sportliga etc. organisationer sammanslutits till
en motståndsfront beredd att ta upp kampen
mot Hitler. Motståndsaktionen uteblev därför
att arbetarna, sin vana trogna, väntade på order
eller signal från ledarna och därför att denna
order eller motståndsparoll aldrig blev utfärdad
av ledarna. Orsakerna till denna ledarnas
hållning var många. Toppledarna för de fackliga
organisationerna erbjöd Hitler i stället sin hjälp
med organisationernas inkorporering i den nya
nazistiska staten. Ledarna i allmänhet var rädda
om sitt eget skinn. De visste att dem väntade
ingen skonsamhet och att de i första hand skulle
bli ställda till ansvar. Ingen paroll utfärdades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
