Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pelloutier, avhölls i september 1900. Med
möda återvände han dödstrött från
kor-gressen till sin by, där han tillbringade sex
månader under de förfärligaste lidanden,
utan att ens kunna intaga en liggande
ställning på grund av att blodet då genast
trängde in i luftstrupen. Sista dagen han var
vid liv lät han bära in sina böcker i
sjukrummet, omfamnade dem med en sista blick
och dog stilla och lugnt på förmiddagen den
13 mars 1901.
Men vad som icke dog med honom, det
var hans idéer, och dem skola vi nu
betrakta något närmare i en följande artikel.
Separatorchefen och
fackföreningsrörelsen.
Av John Jonsson.
FÖR EN TID SEDAN LÄSTES I NYA
Dagligt Allehanda en artikel av
överingenjören vid Separator, Eric Forsberg,
vari fackföreningsrörelsen våldsamt angreps.
Då artikelförfattaren är ledare for ett av
vårt lands största industriföretag samt
därjämte en av verkstadsföreningens ’mest
framskjutna ledare, sä torde tans
uppfattning kunna anses som representativ för
arbetsgivarnas syn på fackförenings- oeh
arbetarfrågorna, varför det kan vära skal
att underkasta densamma en stunds
gransk-ning.
Hr Forsberg skildrar först huru
fackföreningarna, tack vare ihärdiga upprep
anden av sina krav, till slut lyckats vinna
beaktande för desamma, trots att de till en
början förefallit borgarna alldeles orimliga.
Förklaringen till denna framgång söker
Se-paratorehefen däri, att fackföreningarna
skulle ha vädjat till känslostämningar hos
den stora allmänheten, enär de givit sig ut
för att föra en förtryckt och vanlottad
klass7 talan ,.. Hr Forsberg förnekar
emellertid, att fackföreningarna haft rätt att
framställa sin gärning i denna dager.
Sanningen är nämligen deri, att industrien förr
i världen ieke gjort sig skyldig till någon
underbetalning av arbetet, ty medelavkast-
ningen för de företag inom
verkstadsindustrien, som lämnade någon vinst, uppgick
knappast till vanlig bankränta, under det
att en mycket stor procent av företagen icke
lämnade någon vinst (Als eller rent av gick
med förlust. Vi få alltså har från hr
Forsberg själv höra, att verkstadsindustrien
redan innan fackföreningarnas tillkomst
lämnade ett mycket dåligt ekonomiskt utbyte.
Då som nu gav en stor del av industrien
endast ”skälig bankränta”, en annan del
lämnade ingen som helst vinst och slutligen
gingo många företag med förlust.
Denna överensstämmelse mellan förr oeh
nu är intressant därför att den visar, att det
ej är arbetarnas s. k. högre löner, som
framkallat inlustriens eventuella svårigheter.
Orsaken till dessa måste nu som förr bottna
i den konkurrens, som råder mellan de
många olika företagen. Ty om alla
arbetslöner hållas nere, så ökas ju inte därmed
möjligheterna för de medelmåttigt eller
undermåligt skötta företagen att driva sin
rörelse med vinst. Ty även de bäst
organiserade konkurrenterna draga ju fördel av de
låga lönerna oeh bibehålla på så sätt sin
relativa överlägsenhet gent emot de svagaste
konkurrenterna. Detta enkla faktum tycks
emellertid hr Forsberg — antagligen fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1/0056.html
