Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindberg, Edvin Lindstam, Albert Jensen
och många andra.
Genom denna propaganda hade man
drivit fram generalstrejken till öppen debatt
oeh tvingade socialdemokraterna att taga
ställning. Branting såg sig nödsakad att
ingripa med hela sm auktoritet för att slå ned
den farliga generalstrejksidé», som alls icke
gick i stil med partiintressena, oetr från
ungsocialisterna besvarades hans kritik med en
broschyr av Albert Jensen. Tanken kunde
icke dödas. Tvärtom utbredde den sig
alltmera. På hundratals möten runt om i landet
levererade ungsocialisterna bataljer med
socialdemokraterna, oeh till sist hade
sympatierna för generalstrejken blivit så starka,
att när lockouten 1909 kom, det icke längre
gick att hålla tillbaka, för att använda
Herman Lindqvists förut citerade yttrande i
riksdagen.
Frågan om sabotage framfördes likaledes
av ungsocialisterna. Det utgavs broschyrer
och hölls föredrag, vilka renderade åtal oeh
fängelse för talarna. Över huvud taget
trängde sig frågan om direkt aktion kontra
parlamentarism fram till allmän
uppmärksamhet. Hela den sjnidikalistiska idéologien
ställdes under debatt.
Även genom den skriftliga propagandan
förberedde ungsocialisterna den
syndikalistiska rörelsen. Redan 1907 utgav
Ungsocialistiska Förbundet tysken dr Friedebergs
kända broschyr ”Parlamentarism oeh
generalstrejk” i vilken det bland annat
förkunnades: ”Målet, som vi eftersträva:
upprättandet av den socialistiska
samhällsordningen, kan blott bliva förverkligat därigenom,
att yrkes- och fackförbunden bliva bärare
av produktionen. Fackförbunden bära för
övrigt redan fröet till den nya
samhällsordningen inom sig.” Samma år utkom en
annan broschyr: ”Ungsoeialism —
Socialdemokrati” av Albert Jensen, som i mångt och
mycket var en rent syndikalistisk
propagan-dabroscliyr, och i vilken det bland annat
hette:
”Arbetarna akola själva i sina fackföreningar
framskapa de organ, som bliva dugliga att
övertaga den samhälleliga produktionen. . . Mun
måste göra arbetarna förtrogna med den tankon,
att de endast ha sin egen kraft, sitt eget
initiativ, sina egna organisationer att lita sig till;
att de själva måste utföra det omdaningens
arbete som är nödvändigt; att detta icke kan
genomföras genom tomma ord-dekret frän en
parlamentarisk församling; att de själva måate
bryta sina egna bojor genom den direkta praktiska
verksamheten på samhällets ekonomiska område.1’
Slutligen utkom år 1910 på
ungsocialisternas förlag G. H-son Holmbergs
förträffliga arbete ”Syndikalismen”, vars betydelse
för den snart framkommande syndikalistiska
rörelsens ideologiska underbyggnad
knappast kan överskattas, ett arbete som fick
stor spridning bland de missnöjda
elementen.
Mångt och mycket vore ännu att anföra
från denna tid, men vårt utrymme är
dessvärre allt för knappt. Det kunde således
varit av historiskt intresse att anföra några
av de resolutioner som antogos på möten
runt om i landet, resolutioner som
avspeglade det djupa missnöje med den gamla
fackföreningsrörelsen, som förefanns, oeh de
krav om cn ny organisation som
framställdes. Vi måste emellertid inskränka oss till
det redan anförda och i nästa nummer
behandla Lundakonferenserna och deras
beslut, som slutligen ledde till
sammankallandet av den kongress på vilken S. A. C.
definitivt bildades.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
